Susanna Ljunggren

Ikväll var vi i Gynge, Aneby, och gick kurs för Karin Söderberg. Vi gjorde i ordning en bana så alla kunde gå tävlingsmässigt den klass man tävlar i. Liz och jag gick en IK1 bana - jag kunde konstatera att det finns alltid saker som kan bli bättre, och det är väl bra för då finns det alltid något att träna på. Det tar liksom aldrig slut...

Vi är också evigt tacksamma att Anna-Lena fick igång den här träningsgruppen med Karin som instruktör! Det är ett glatt gäng entusiaster och man ser verkligen skillnad jämfört med när vi började i slutet av februari. Alltså februari 2008, så det är inte så att vi har harvat i flera år om någon trodde det!

Imorse gick jag en rejäl promenad med hundarna, och sedan tränade jag med Liz och gick runt i en av fårhagarna och försökte utrota tistlar. Tistlarna är inget kul, förstör pälsen och ullen på fåren, så jag kämpar stenhårt med att utrota dem. Vi får se vem som får ge sig, tistlarna eller jag.

Idag var det dags att börja 'dressera' tackor och lamm. Man har så otroligt mycket nytta av att ha tackor som går in i en hanteringsränna och in i vågen, där man kan både väga och avmaska, utan att de trilskas så jag körde både tackorna och lammen genom hanteringsrännan och vågen några gånger.

Helst vill jag ha det så att en hund ligger bakom och trycker på för då blir det minimalt med jobb och allt går lugnt och sansat till. Då behövs bara en hund och jag. Några av tackorna är dock otroligt aggressiva mot hundarna - speciellt om de känner sig trängda och jag vet inte varför de är sådana men det kanske är något man får räkna med när man köper vuxna tackor som inte är vana vid att bli vallade och hanterade med hund. De flesta skötte sig alldeles utmärkt efter några varv så det bådar gott - minimalt med arbete och maximalt med ledighet och semester!

Innan jag började med hanteringsövningen hämtade jag ena gruppen från betet. Den består av ca 40 tackor med ett 70-tal lamm, alltså ca 110 djur att hålla reda på. Lennart stannade kvar hemma och skulle ta emot oss och visa in fåren på rätt ställe in i ladugården. Alla 110 gick på ett naturbete med många stenar och buskar överallt men vi lyckades samla ihop dem utan några större ansträngningar. Första intressanta övningen var att få med sig alla djuren eftersom vi inte tänkte på det här med att flytta djur när vi stängslade och planerade grindöppningar. På det här stället är det så, och på de flesta andra där vi har en grindöppning, att fåren måste först ut på en väg och välja riktning, vänster eller höger, och när de första fåren börjar gå på vägen händer det lätt att de som fortfarande är på insidan av stängslet följer med på den sidan, och då blir det inte så bra. Alla måste ut på vägen. Men vi, Liz och jag, hade listat ut en strategi som även funkade i praktiken. Strategierna har ju en viss tendens att inte göra det. Jag motade fåren på vägen så att de skulle förstå åt vilket håll de ska gå och jag dirigerade Liz inne i hagen så att hon fick med sig alla fåren - det gick bra!

Efter ca 50 meter delar sig vägen och givetvis kan fåren då att fatta beslutet att gå vänster eller höger. Jag hade räknat med att de skulle gå vänster - ca 300 m till vänster från detta ställe ligger ju ladugården där de har bott hela vintern. Vi har ju haft dessa får i hela nio månader så de måste väl veta var de bor. Men nu var det så dumt att det var några andra av våra får som gick i en hage lite snett till höger från den punkten där de får vi höll på att flytta skulle fatta att de ska gå åt vänster. Fåren i den andra hagen ropade: 'Vad kul att se er, det var länge sedan!' och då fattade denna flock bestående av 110 får beslutet att vi går åt höger i stället. Jag gjorde nog världsrekord i att springa 100 m på en grusväg.

Samtidigt som jag gjorde världsrekordet fick jag fundera hur jag skulle skicka min hund. Snacka om simultankapacitet! Fåren gick på en skogsväg som är så bred, eller smal, så att man kan köra med EN bil, ett möte är omöjligt att ens fundera på så då förstår ni nog att det var en ganska smal väg. På vänster sida var det ett elstängsel där de andra fåren gick och på höger sidan växer det så mycket sly att hunden försvinner efter en meter och varken jag eller hunden har någon aning om var vi har varandra eller fåren. Ja, hur ska man skicka då, välja mellan pest och kolera eller inte skicka alls! Fåren fortsatte ca 200 m på vägen, i ett bra tempo som bara äkta leicester får kan hålla. Sedan tog stängslet slut på vänstersidan och jag kunde skicka min hund till vänster och hon fick stopp på fåren. Jag sprang också runt, en fin päronformad båge gjorde jag, riktig fullpoängare, i den fina naturterrängen bestående av sten, ris och sly, och annat trevligt som växer på sommaren, alltså allt det som gör att Sverige är så fantastiskt fint på sommaren!

Då dök min man också upp på vägen och på långt håll kunde jag se att han såg något förvånad ut och hade en undrande blick eftersom vi skulle hem, och inte åt det hållet vi hade gått. Ja, allt blir ju inte rätt alltid men Liz hade lyckats vända fåren och sedan gick hela tåget hemåt, nästan raka spåret. Det var nämligen några får som tyckte att de skulle tillbaka till den hage de kom ifrån men som tur var hade Lennart lagt sin hund Zissi där som en liten propp som gjorde att fåren bestämde sig att gå hem i stället.

Jag kanske var helgalen eller har tappat omdömet helt, eller kanske aldrig ens har haft något omdöme, som trodde att jag skulle kunna hämta hem den här flocken ensam med Liz. Men det är klart fåren har aldrig gått där de gick idag för när jag tänkte efter så har vi flyttat dem till den hagen via andra hagar. Får kanske har lika bra lokalsinne som jag. Mitt lokalsinne består av en halv gen som jag fått ärva av min far och den genen tappade jag bort en gång jag inte hittade hem - alltså har jag inget lokalsinne och då går det inte att förvänta sig att man bara ska hitta hem. Jag förstår precis hur det är att inte hitta.  

Efter alla dessa turer kunde jag i alla fall väga alla tackor och lamm, och avmaska en tredje del av lammen, resten får jag ta imorgon!

Så tillbringade jag min andra semesterdag. Jag hade planer på att motionera på min semester men det får jag hoppa över dessa dagar jag motionerar fåren - dessa dagar får alla i Krisseby motion, både människor, hundar och får.

Idag hade vi gruppmöte hemma hos mig. Vi hade lite möte först och sedan gick vi runt och tittade på tackor med lamm, ankor och gäss.

Därefter hade vi en tävling i fårvallning - det måste man bara ha om man kommer till Krisseby. Vi använde en grupp på 12 tackor som skulle fösas en bit på ca 30 meter och sedan fållas in i en ganska stor fålla. Jag delade in gruppen i två lag. Mikael, Barbro och Jenny fick vara med i ena laget och Britt-Marie, Malin, Magnus och Anna D i det andra. Det var lite ojämnt i grupperna eftersom den ena hade bara tre deltagare men jag tänkte att Barbro som gammal fårägare och Mikael med viss erfarenhet av djur har viss fördel av det så det fick bli så. Jag var rättvis, stenhård och mutbar domare.

Jag visade först med hjälp av hunden Liz hur fåren ska flyttas och fållas in, och sedan var det bara att köra igång.


Malin motar fåren från ena sidan och Britt-Marie lockar med havre - domaren var mutbar men det var inte lika lätt med fåren.


Här är hela laget i aktion, Malin, Britt-Marie, Magnus och Anna.

Laget med fyra deltagare började och det gick riktigt bra att fösa fåren men det blev värre när de skulle fållas in, fåren var inte alls sugna på att gå in i en fålla men det kan bli så ibland.


Det blev ungefär så för det andra laget också. Lagen var så jämna för övrigt så det blev oavgjort och fåren var lite trötta så vi hade inget utslagsmoment och det fick förbli oavgjort. Men det var mycket bra kämpat av båda lagen!


Jenny, Barbro, Mikael och fåren - fåren var inte så samarbetsvilliga först men med lite hjälp av hunden Zissi gick det bättre.



Barbro, Mikael och Jenny såg glada ut efter en god insats.

Vi slutade med fika på verandan och lite eftersnack. Vi hade också sällskap av miljoner med flugor och alla våra fem hundar.

Det var en mycket trevlig eftermiddag, och ett jättestort tack att Ni ville komma!

Nu har 'våra kvigor' flyttat till den hage där de egentligen skulle gått från början. Deras 13 kompisar är fortfarande på rymmen fast 10 av dem går i en inhängnad så att det går nog bra att flytta hem dem sedan. De har dock sällskap av 7 andra kvigor och en tjur som flyttade hit för någon vecka sedan.



Nu har kvigorna fått sällskap av 7 andra kvigor och en tjur.

Hoppas att vi kan försöka valla in djuren så att det är lättare att få hem dem i fall de får för sig att ge sig på nya äventyr. Det var trevligt att få göra bekantskap med nötdjur - de här verkar vara väldigt lungna och sansade, i alla fall så länge de håller sig innanför stängslet.

Vi hade besök från Bäckalyckan i veckan. Bäckalyckan är en förskola med kristen profilering och är föreningsdriven av Svenska Alliansmissionen i Ödeshög, vilka står som huvudman. Här kan du läsa mer om Bäckalyckan, http://www.alliansohog.se/backalyckan/backalyckan.php .

Bäckalyckan är en mycket populär förskola där många föräldrar vill ha sina barn - ett jättebra betyg för personalen och givetvis bra PR för Boet!

Vi hade uppvisning av ankvallning och barnen fick klappa några lamm samt provköra vår gamla traktor, en oväntad attraktion som vi inte alls hade tänkt på. Det finns flera bilder från besöket på vår hemsida http://www.krissebygard.se/ under menyn Galleri.

Vi har tre gäss, en hane och två honor. Vi köpte dem för 1,5 år sedan och visste inte så mycket om gäss och deras beteende då. Det visade sig att ena honan och hanen har bildat par och har säkert gift sig också, och gjort allt för att markera att de är ett par och är väldigt tighta i sitt förhållande vilket gör att den ena honan är ganska mycket ensam och går ofta för sig själv. Den ensamma honan blir väldigt utsatt för bl a rävar och hon uppskattar säkert att få lite sällskap tänkte vi.

Våra tre gäss.

Honorna har lagt ägg och ruvat och ruvat så förhoppningen var att det skulle bli ungar men naturen ville inte det. Det är nämligen svårt att köpa vuxna gäss till en befintlig flock så det enda som återstår är att ungarna föds in i den befintliga flocken och så skulle den ensamma honan fått sällskap men det blev inte så.

Eftersom våra gåshonor hade ruvat i ca 6 veckor och det inte blev några gässlingar så då får man hjälpa dem lite. I torsdagskväll åkte Mitzi och jag till Markaryd för att hämta några nyfödda gässlingar. Man kan ta några nyfödda gässlingar och stoppa dem under en ruvande hona och med lite tur så tror honan att det är hennes ungar som har kläckts och tar hand om dem som om de vore hennes egna.

Jag chansade på att åka 52 mil t o r och hämta fem nykläckta gässlingar som våra gåshonor och hanen förhoppningsvis skulle acceptera och ta till sig i familjen.

Mizti och jag åkte till Knäred som ligger mellan Markaryd och Laholm och fick träffa Kurt och Inger Persson, som hade ett antal gässlingar och även andra intressanta djur, bla lantrasnöt och både blå och gula svenska ankor. Det var en av de varmaste dagarna men vägen dit var ju inga problem med AC i bilen, det var svalt och skönt. Men annat var det när vi skulle åka hem. De små gässlingarna tål inget drag eller kyla så att ha ACn på var inte att tänka på. Inte ens fläkten vågade jag ha på. Och för att vara på den riktigt säkra sidan skruvade jag upp värmen så att om något skulle blåsa från fläkten så var det varm luft - och det gjorde det också! Det var varmt i bilen på hemvägen. Jag stannade två gånger för att se att gässlingarna levde - och det gjorde dem.

Vi var åter hemma ca 22.45, svettiga och varma, och det viktigaste av allt, gässlingarna vid liv efter den 27 mil långa resan.

Nu väntade det spännande ögonblicket då jag skulle ta två av ungarna och stoppa dem under ena honan och hoppas att hon tar hand om dem. När jag gick in i gåsbåset ställde de sig i ena hörnet och undrade säkert vad jag gjorde i deras bås mitt i natten. Jag la in gässlingarna i redet där äggen de hade ruvat låg och blundade och hoppades på att det bästa skulle ske!

Jag såg två alternativ som skulle kunna ske, antingen tar de hand om ungarna och allt går bra, eller också mosar dem ungarna till oigenkännliga dunbollar. Gäss kan vara ganska burdusa och tydliga i sitt beteende om de är på det humöret. Som tur var hände det första alternativet, ena honan gick fram till de pipande ungarna direkt och la sig på dem och tog hand om dem som om de var hennes egna ungar. Då tog jag dem tre resterande gässlingarna och gick in och skulle lägga dem också där men då hade båda honorna och hanen bestämt sig att försvara de två första gässlingarna så det var inte bara att gå in i båset och lägga gässlingarna där utan jag fick nästan slänga dem till gässen - jösses vad de försvarade de två första gässlingarna direkt! Det är en väldigt bra egenskap att de försvarar så det är inget att säga om det men de kunde väl varit lite lugnare mot mig men icke!

Jag var uppe ett par timmar till för att se vad som hände med gässlingarna. Allt såg ut att gå väldigt bra så ca 00.45 gick jag och la mig.

Även nästa dag såg allt bra ut och nu har vi haft dem här i 1,5 dygn och alla fem är vid liv och verkar vara pigga och må bra så vi får hoppas att det går bra även i fortsättningen. Gåshonorna verkar hjälpas åt att ta hand om ungarna, jag vet inte om det är så att  den ena har hand om vissa och den andra om några andra men båda två har ungar under sig, och hanen är engagerad i allra högsta grad. Jag återkommer med bilder på våra vuxna gäss och gässlingarna men just nu vill jag inte störa deras familjefrid genom att gå in och fotografera.

Kurt och Inger Persson har flera gässlingar till salu om någon har blivit intresserad efter att ha läst detta. Våra gäss är väldigt tama och snälla men försvarar sina ungar vilket är exakt vad de ska göra. Överhuvudtaget var det en mycket positiv överraskning att göra bekantskap med gäss när vi skaffade de första - det är intelligenta och lättlärda djur som man har glädje av under lång tid. De kan bli uppåt 20-30 år gamla om de inte slaktas eller dör i förtid av andra anledningar.

Du kan ringa till Kurt och Inger på 0430-510 60 om du vill köpa gässlingar.

Förra helgen var jag på kennelläger med två finska kompisar. De kom hem till oss på torsdagkväll, på fredagen åkte vi till Blekinge och hade en jättetrevlig kväll där i sällskap av många schäfermänniskor - det var kennelläger med Memorix-kennel. Min kompis Taina köpte en valp där för två år sedan så hon och Irma var här för att träna och se hur de andra valparna hade utvecklats och hur de andra hundarna från kenneln ser ut.

Taina tränade både spår, sök och lydnad och jag följde med som sällskapsdam och ibland tolkade jag lite. Det var kul att se många schäfrar med mycket arbetskapacitet.


Här sitter Irma och Taina och vilar i sökrutan. Det var fantastisk natur i Olofström.

Det här är inte ett vansinnesutbrott utan Taina försöker jaga iväg mygg för de var det gott om!


Tainas Otsi fick leka med Jörgen och Gunillas två tikar men de var lite dumma mot honom så han tyckte att det var lika bra att gå och lägga sig i bilen. Jag hade med mig Mitzi och hon var inte heller så snäll mot honom man tyckte att det var ok att vara i bilen för Mitzi fick ligga på andra sidan av gallret på behörigt avstånd. Otsi fick nog ingen bra bild av svenska flickor.

Vi har blivit med kviga, men bara tillfälligt. Vår granne köpte 15 kvigor som anlände förra veckan i hans nygjorda hage. Kvigorna var i hagen ca 5 minuter och sedan var alla 15 borta. Först gick en genom stängslet och sedan följde fyra till och till sist resten åt ett annat håll. De sprang till skogs så att säga. Men i fredagskväll när jag stod i köket tyckte jag att jag såg något konstigt genom köksfönstret och det var en av kvigorna som gick in i hönsgården och ut igen. Dörren dit var öppen så hon ville väl undersöka vad som fanns där inne. Sedan fortsatte hon och gick in i en inhängnad vi har bakom logen. Det var bara att stänga grinden så fort det bara gick, och sedan dess har hon gått där.

Hon är väldigt lugn och fin, och vill gärna hålla sig i närheten av tackorna som går på logen. Hon kommer fram och äter kraftfoder ur hink så hon är väldigt tam redan nu. Igår såg Lennart en av de andra som är ute på språng och lyckades följa kvigan en bra bit men sedan bestämde hon sig för att stanna kvar i friheten och sprang till skogs igen.

Förhoppningsvis går det att få tag på kvigorna på något sätt, och 'vår' kviga blir säkert också glad över att få lite sällskap.


Bild på en annan kviga, inte 'vår'. Men jag ska fota 'vår' också.


Så här idylliskt ser det ut när jag går ut tidigt på morgonen för att prata med kvigan och kolla om någon av ungtackorna har lammat. Det ser fint ut med dimman som stigen från dammen.

Valpen Ninja är lika snäll som hon har varit hela tiden. Otroligt lätt på alla sätt. Men det är väl resultat av ovanligt bra uppfostran.... hon är hemma på dagarna med Lennart så jag får väl tacka honom. Jag har släppt henne på får ett par gånger och det  ser bra ut men jag vill inte börja träna för tidigt.  Men Ninja trodde nog att ett monster hade flyttat in hos oss när hon fick syn på kvigan första gången. Fast hon verkar se spöken och monster lite överallt.

Den 20 april var vi ett gäng glada vallhundsentusiaster som var hos Jörgen Olsson i Kisa och tränade. Det är kul att Jörgen har kommit igång med kurseriet igen.

Det var deltagare på alla nivåer från dem med äldre, mer rutinerade hundar till en som hade en liten tremånaders valp. Det är intressant att se både olika förare och olika typer av hundar i aktion.


Det ser ut att hända något intressant där borta eftersom alla har riktat sina blickar ditåt - från vänster Rocco, Jörgen, Lisa och Rose-Marie.


Karl-Johan, till vänster, ser bekymrad ut. Kan det bero på att Jörgen tycker att han ska göra en delning snart.


Men det var ju inga problem för Carl-Johan att göra en delning med Hoa - det klarade de galant!


Här är några ungtackor som först inte ville vara med men tydligen har de ångrat sig och spanar efter sina kompisar.


Här är det  Roccos och Ices tur att träna.

 
Eva ville testa sin valp, och valpen var jätteintresserad av fåren och började valla direkt. Karl-Johan hjälper till att hålla ihop flocken med sin hund.

Det var både roligt och givande hos Jörgen. Det blir nog flera träffar och träningstillfällen framöver, och det känns kul!

Hittills är det 42 tackor som har lammat och det har blivit 80 lamm. De föddes under en hektisk tre veckors period, och nu är det bara 10 tackor kvar att lamma, och ca 5-6 ungtackor som lammar lite senare i maj. Vi som trodde att det skulle bli en utdragen lammning blev lite överraskade när det mesta hände mellan 10 mars och 31 mars, men å andra sidan är det mesta avklarat nu och det är skönt.

Det mesta har gått bra när det gäller lammning och leicester-tackorna är verkligen jättebra mödrar och tar hand om sina lamm på ett föredömligt sätt. Det problem som vi hade hört ang. leicester var att de kunde ha inåtvända ögonlock (alltså att kanten på det undre ögonlocket är inåtvänt) men vi har inte haft ett enda lamm med det. Det kanske var ett problem tidigare men har avlats bort. Det har inte varit några strörre problem vid själva lamningen heller, någon tacka har fått ett dödfött lamm men det får man nog räkna med. De tackor som hade problem med mjölkproduktionen har också kommit igång, det kanske var för tidig lamning som var orsaken men det får vi aldrig reda på.

Vi är verkligen nöjda med våra leicester-tackor hittills, och hoppas att det fortsätter så. Det är bara ca fem veckor kvar till betespåsläppet, vad fort vintern och våren har gått egentligen!

Det blir väldigt spännande att se hur det går med mönstringen när det är dags att göra det med lammen. Hoppas att det blir några fina lamm som vi kan behålla som livdjur eller sälja till liv.
 


Det är helt underbart med sommartid för då kan jag träna vallning när jag kommer hem efter jobbet. Nu ligger vi i hårdträning för snart ska vi tävla igen, och förhoppningsvis med bättre resultat än sist!

Sirkka on tuvan ison uunin lämmityksessä niin että saa laitettua ruokaa porukalle joka on tulossa. Siinä sitä laitettiin hirvipaistit ja lämmitettiin porkkana- ja lanttulaatikot.

Tässä syntymäpäiväsankari odottaa ruoan valmistumista.

Viimeinkin ruoka pöydässä ja sitä voi alkaa ottamaan, ja Sirkka aloittaa. Asko hakee lisää ruokaa ettei kesken lopu.


Siinä on sorttia vaikka sun minkälaista. Jukan savustama lahna kävi kaupaksi.


Riikka ja Mikko ruokaa ottamassa.


Arja ruokaa ottamassa.

Pääkokki Asko miettii että puuttuuko pöydästä mitä.

Arja ja Sirpa syömässä.


Jukka antoi hirvenlihaa josta tehtiin paistia ja mureketta ja Jukalta tuli myös jänispaistin tarvikkeet.


Jari syömässä pöydän antimia.

Mikollekin ruoka maistuu.


Tommy odottaa vuoroaan 'ruokajonoon'.

Keittiöapulainen Nanna on ottamassa ruokaa.


Päivänsankari kakkua ottamassa ja Arja katsoo taustalla.


Sannan tekemä täytekakku kävi kaupaksi, oli tosi hyvää.  Tässä Riikka ottamassa ja Kai katsoo takana.


Nuori pari kakkujonossa.


Riikka ja Arja kakunsyönnissä.