Susanna Ljunggren

Häromdagen fick vi fåren klippta. Rocco Zander var här och klippte dem. Han är jättebra med fåren och snabb, men även han såg lite trött ut efter att ha klippt våra 'elefanter'.

Ninja kan nästan lägga sig på kommando, observera 'nästan'! Vi tränar mest hemma på köksgolvet inför publik bestående av fyra andra dräglande border collies, och ibland även min man Lennart men han dreglar inte.

För övrigt är Ninja väldigt bra på att larma om alla slags monster som finns i hennes omgivning. De flesta brukar visa sig bara för henne men ett speciellt monster brukar hon, och även vi, se när hon på kvällen står framför altandörren och tittar ut. Då brukar det titta in ett litet svart monster med små hängöron, lite vitt på näsan och vita framben. Det monstret är inte att leka med för om Ninja skäller så skäller monstret tillbaka!

Annars är Ninja fortfarande lika snäll som hon har varit från början - en snäll liten hund är hon!

Idag har jag verkat klövarna på 15 tackor.  Jag började med 11 ungtackor som inte är så stora, de väger ca 55-60 kg. Det är lite pyssel att sätta ner en tacka eftersom jag inte har tränat upp min teknik tillräckligt bra. Men det var inga större problem med ungtackorna, annat var det med de vuxna. De flesta väger ca 95-100 kg nu, de ska börja lamma om en månad så de har lite extra vikt just nu, och de är stora även i vanliga fall. Mitt självförtroende fick en liten knäck för några veckor sedan när jag skulle prova att sätta ner några av de vuxna tackorna, då fick jag inte ner en enda. Min idag tog jag tag i detta och tog några tackor in i en fålla och satte ner och verkade klövarna på fyra. Vi har 71 st. så det är bara några kvar efter de 15 jag verkade idag. Jag behöver inte gå på gym i alla fall.

Jag får spara krafter så jag tog inte flera idag, men imorgon ska jag fortsätta. Men klippningen får jag överlåta till en professionell klippare än så länge, så Rocco Zander kommer hit och klipper dem. Men det kändes som en stor seger att i alla fall kunna ta klövarna själv. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter så är vi noga med klövarna, och det är en stor fördel att kunna hantera fåren själv med tanker på juver och annat också.

Men det var rätt så jobbigt, jag med mina 163 cm hade gärna haft lite fler centimeter. Tänk om några av de cm jag har på bredden kunde omvandlas till cm på längden! Nu har jag bara mina 163 och det gäller att använda dem på bästa sätt, varenda centimeter kommer till användning. Å andra sidan behöver inte jag böja mig så mycket när jag ska verka klövarna eftersom jag är så kort. Det finns alltid någonting positivt!!

Nu är jag ganska trött. Först är det lite GI-mat och sedan blir det inte mycket mer nytta gjort idag.

GI-mat, ja! Jag försöker gå ner i vikt, igen! Det är nog min största och mest långvariga hobby utöver hundarna och fåren. Det blir intressant att se om jag kan sluta med den hobbyn någon gång.

Eftersom jag har döpt min valp till Ninja tänkte jag googla lite och undersöka närmare vad Ninja betyder. Jag hittade på  Wikipedias hemsida, http://www.sv.wikipedia.org/, nedanstående betydelse:

"Ordet Ninja är japanska och kan bl a översättas till 'dold person' vilket ganska bra sammanfattar ninjans arbetsmetod. En annan översättning är "en person som uthärdar". Ninjan opererade på samma sätt som dagens underrättelsetjänster alt. jägar/elitförband genom att utföra olika underättelsearbeten, spionage, kontraspionage och andra specialuppdrag. De anlitades också som strateger och taktiker av olika stridande fraktioner då ninjan var skolad i krigföring på alla nivåer."

Oj-då, tänkte jag när jag hade läst detta! Min Ninja som är så snäll, men det kanske bor en liten krigare i henne. Vi får se. Det lär visa sig när vi börjar valla - det kanske bor en stor krigare och strateg och taktiker i henne som kan delta i krigföring på alla nivåer. Det får tiden utvisa.



Ninja på väg att klura ut nya strategier.



Ninja har hittat en fin pinne att tugga på.

Jag har en liten rosa pudel som bor i border collie-kläder. Hon heter Mitzi och är sex år gammal, fin fröken. Hon undviker så gott det går att smutsa ner sig - vill helst inte gå ut om det regnar eller är slaskigt eller blött. Den fina vita pälsen på tassarna och under magen kan ju bli smutsig - vilken katastrof i en prinsessas liv! För jag tror att det är så att egentligen innerst inne, är hon en rosa pudel som har fått fel kläder. Om hon hade en dragkedja på magen och om man öppnade den så skulle hennes riktiga jag komma fram - alltså en fin, liten, ren, rosa pudel som doftar Chanel No 5. För hon är innerst inne en rosa pudel med varje hårstrå på plats och helst lite rosa läppstift på läpparna också.

Det bästa hon vet är manikyr - så fort hon ser klotången lägger hon sig på rygg och vill att jag ska ta hand om hennes klor. Hon riktigt sträcker fram tassen för att jag ska kunna göra hennes tassar fina och klippa klorna till lagom längd - vi har inte börjat med nagellack, ännu.

Mitzi är nog Sveriges första rosa pudel i border collie-kläder, som har lyckats blir godkänd vallhund, och utan att hon själv var medveten om att hon gjorde det. För om hon hade förstått att hon höll på med något arbete så skulle hon aldrig ställt upp. Men hon förstod nog aldrig det och då blev det så att hon hämtade en liten flock får som stod en bit bort, och så föste vi dem lite hit och lite dit, och in i fållan och ut ur fållan, och vips var hon godkänd vallhund. Utan att hon själv var det minsta medveten om det. För, som sagt, om hon hade förstått att det var arbete det var frågan om, då skulle hon inte gjort det.

Mitzi gillar inte får, dels luktar dem och dels kan de vara dumma mot henne. De kan försöka stångas och då måste Mitzi ropa på hjälp så att någon kan komma och hjälpa henne. Därför tycker hon att det är bäst att hålla sig borta från alla slags djur. Därmed gillar hon inte heller att vara i ladugården, det är ju fullt med får där. Fast ibland hon kan göra studiebesök, men då måste hon ha en garanterad flyktväg om hon skulle komma för nära djur. Det händer inte så ofta att hon gör studiebesök, kanske max 4-5 gånger om året. Då är det röda mattan som gäller om vi nu hinner rulla ut den för ibland är det blixtsnabba visiter utan förvarning men vi andra får känna oss hedrade när de väl sker.

Vi förberedde oss inför den stora stormen. Vi har varit med om både Gudrun och Per som inte ställde till det för just oss så mycket mer än att vi fick vara utan ström i ett antal dygn. Det innebär i och för sig extra arbete eftersom vi har och har haft mellan 70-100 tackor som ska ha vatten, och när strömmen bryts får vi bära det från ån till ladugården, ca 50 m enkelresa så man behöver inte gå på gym den dagen. Vi går inte på gym några andra dagar heller men om vi nu hade gjort det så hade vi garanterat inte gjort det just de dagarna vi har strömavbrott.

Annars var jag väldigt förutseende och tappade åtta hinkar vatten till fåren i fall det blir strömavbrott, och två hinkar vatten till oss själva i köket, så det finns vatten till kaffe och the.

I skymningen började jag fundera på om det skulle bli någon storm senare eller lugna ner sig. Det såg inte ut som att det skulle bli värre i alla fall.

Den gamla, stora eken såg ut att stå stadigt och inte brydde sig så mycket om vädret.

Himlen var klar och månen såg ut så här. Det blir ingen storm.

Tidigare på dagen tränade vi med hundarna, de som är träningsbara, Liz, Zissi och Ozzy. Det är kul att se Ozzy in action. Lennart har nog gjort helt rätt som har låtit honom mogna innan han har startat träningen. Jag tror att Ozzy kommer att bli jättebra och kommer att komma till stor användning här hemma med fåren i många sammanhang.

Ninja är fortfarande en liten baby, och Mitzi anser nog att hon har gjort sitt i vallsammanhang, vallning är inte hennes största passion och kommer aldrig att vara heller.

Så här stämningsfullt har det sett ut hela december och fram till helgen då det var dags att plocka ner ljusstakar och annat som påminner om julen. Trots att det inte har varit så mycket snö har det ändå varit en fin jul och nyår.

Vi får ta ner adventsljusstaken även i mjölkrummet där katterna Kajsa och Sluggo bor. Kajsa är en söt liten fröken och Sluggo är en 'riktig' karl med ölmage eller rättare sagt, kattmatsmage har han. Han jagar inte så mycket möss för han är nog lite för lat och tjock för det.

Nu har alla tikarna löpt i stort sett färdigt också så det är mycket lugnare även på den fronten. Ninja, som är ca 3,5 månad nu, får spelet med jämna mellanrum och springer runt som en tok runt köksön och köksbordet och ibland gör hon en liten avstickare till badrummet och runt och runt och runt igen. Man blir snurrig i huvudet för mindre!

Jag ser verkligen framemot att träna inför kommande tävlingssäsong, i år har jag inte legat på latsidan alls under vintern utan hållit igång hela tiden. Kanske mest beroende på att det inte är någon snö vilket gör det möjligt att träna som vanligt.

Nu löper alla tre tikarna. Det är väldigt praktiskt att de gör det samtidigt för då är det liksom överstökat för den här gången. De är helt opåverkade och har inga bekymmer om det, men det finns en som är desto mer påverkad och bekymrad. Det är vår hane Ozzy. Han har inte ens tid att äta, så bekymrad är han. Det har nog aldrig inträffat i hans ett år och 10 månader långa liv att han skulle hoppat över en måltid på eget initiativ. Och han låter hela tiden, 24 timmar om dygnet. Ibland känns det som om han låter 25 timmar om dygnet för så mycket låter han. Han låter som en pipleksak som har hakat upp sig och piper kontinuerligt. Jag känner mig också som en papegoja som hakat upp sig och upprepar oavbrutet 'Ozzy, TYST!' med ca tre minuters mellanrum. De orden upprepar jag omedvetet hela tiden, snart kanske till och med i sömnen.

När vi var i ladugården imorse och utfodrade fåren försökte Ozzy till och med para sig med Sluggo. Sluggo är en katt. En hankatt. Han uppskattade inte Ozzys försök. Så här håller det på i ett par dagar och sedan är det över tills det är dags nästa gång. Sluggo tycker också att det är bra att det inte håller på så länge. Sluggo är kastrerad och tycker att om han nu ska vara det så varför inte.....

Ninja som är drygt tre månader nu är så otroligt lätt att ha att göra med och snäll och bra, och har lagom fart och är lekfull och helt enkelt är så bra på alla sätt så det känns nästan så det inte är bra! 'När börjar h-et?' för så här bra kan det inte vara. Hon har till exempel varit i stort sett rumsren från den dagen hon kom hit. Nu tycker jag att det här med rumsrenhet är det minska problemet med valpar för de blir rumsrena förr eller senare men det är ju ingen nackdel om det bara funkar. En av våra tikar blev rumsren först när hon var ett år gammal så det är lite skillnad. Hon tyckte inte att det var några problem med och göra ifrån sig i ena rummet och äta och bo i det andra.

Ninja är nog också den första valp jag någonsin har haft som jag inte ens har haft en tanke på att bli förbannad på. Det finns liksom ingen anledning att bli förbannad på henne. Det kan hända att hon hämtar exempelvis fönsterskrapan som ligger i badrummet och springer in i köket med den och går och lägger sig. Men det är inga problem med att gå fram och ta den ifrån henne, hon släpper den direkt och jag säger 'Tack!' och det är inget mer med det. De flesta andra valpar kommer på efter några gånger när man är på väg till dem att nu kommer matte och ska ta den här grejen från mig så det är bäst att springa iväg innan matte hinner ifatt. Men inte Ninja, hon gör inte så.

Nu kom jag att tänka på att hon kanske inte är så smart eftersom hon inte har fattat det. Oj-då! Tänk om det är så! Det är ju inte bra! Nej, hon har fattat så mycket annat så hon är nog rätt så smart och lättlärd. Hon lärde sig på bara ett par dagar vad hon heter också. Eller, det kanske är så att uppfödaren Mosse lär valparna vad de heter innan de levereras, och så tror jag att min valp har lärt sig vad hon heter på ett par dagar efter att hon kom hit.

Nu blir jag lite förvirrad och ska inte skriva mer den här gången!

Vår vallgrupp bestående av fyra tackor blandades av misstag med 46 dräktiga tackor idag. Det kanske var någon mening med det hela eftersom vi var hos Jörgen i söndags och fick lära oss sortering!

Det vara bara att sätta igång och försöka klura ut hur man på smartaste sätt kan skilja av de fyra från de 46 dräktiga. Observera att det handlar om att försöka hitta det smartaste sättet, och det som kräver minst fysisk kraft. De flesta av tackorna väger uppåt 100 kg så det är ingen mening att försöka fånga en tacka i flykten. Jag med mina 163 cm har inte en chans, även om jag är försedd med lite extra massa. Förresten, jag fick brev från viktväktarna idag, om deras nya viktminskningsprogram. Åker de runt och smygtittar på folk? Hur vet de att det gick åt skogen förra gången också? Det var väl den 16 gången i ordningen. För det är väl inte av omtänksamhet de skickar sina erbjudanden till folk. Det var ett litet sidospår....

Nu gällde det att lägga upp rätt taktik. Fåren var inne i ladugården och utrymmet där fåren går är ca 18 m långt. Jag bestämde mig för att inte använda hund, det är vi inte mogna för, varken hon eller jag. Jag föste in fåren i ena änden av ladugården och släppte förbi mig några av de tackorna som inte ingick i vallgruppen. Sedan var det 'bara' att släppa förbi de andra som inte ingick i vallgruppen, en efter en, 46 stycken. Det var lite trixigt eftersom jag var tvungen att kolla på deras öronmärken först så att rätt tacka fick gå över. Vi har inte haft fåren så länge och de är inte så tama eller vana vid oss så det gällde att komma tillräckligt nära för att kunna läsa av siffrorna utan att skrämma dem .

Jag lyckades faktiskt med sorteringen vid första försöket och var mycket förvånad själv. Det var säkert mest nybörjartur. Men det var väldigt spännande när det var sex stycken tackor kvar och jag visste att om fel tacka går förbi så är det bara att göra om hela övningen. Jag har ju tre dagar kvar av min ledighet så jag hade hela 72 timmar på mig att sortera om jag skulle misslyckas första gången så det var väl inte hela världen men det är kul om det går vägen direkt.

Det blir alltid lite annorlunda när man ställs inför ett skarpt läge, man skärper sig lite extra då. Det är lite synd att ledigheten snart är slut men jag kommer säkert att sortera flera gånger inne i ladugården på kvällstid. Det var väldigt lärorikt. Det går ju att sortera i stigande nummerordning, eller fallande, eller man kan sortera de jämna och udda var för sig, eller också kan man sortera i en nummerserie ordning som de alltid brukar ha på olika intelligenstester. Ja, det går att hitta på mycket i vintermörkret innan tävlingssäsongen börjar!