Lite fårsnack
Vi hade oturen att få fotröta i vår fårbesättning. Efter diskussioner med några andra som hade drabbats av samma sjukdom kom vi fram till att det var för stort jobb att försöka sanera. Att sanera innebär att fåren måste stå i 10%-ig zinksulfatlösning i 30 minuter varefter de ska torka på ett torrt underlag i en timme. Därefter ska de till ett bete eller fårstall där de inte vistats de senaste 14 dagarna eftersom bakterien som orsakar fotröta kan överleva utanför klöven i 10-14 dagar. Denna procedur ska upprepas tre gånger med 5-7 dagars mellanrum, och det finns inga garantier att alla individer blir av med fotrötan.
Vi insåg det omöjliga både i den arbetsinsats som krävs och med tanke på våra marker och fårstall att det inte är pratiskt möjligt att sanera med framgångsrikt resultat. Alternativet som återstod var att slakta ut hela besättningen och börja om på nytt. Vi fick beskedet om fotröta veckan före midsommar och det har varit en jobbig sommar men sista veckan i augusti skickade vi i alla fall våra sista får och lamm till slakt.
Nu ser vi framemot att få våra nya får i slutet av september. Vi köper ca 60 tackor av rasen leicester och två baggar av samma ras. Förhoppningsvis kommer det att bli fina, vita, lockiga skinn och tanken är att ta tillvara även ullen. Nu gäller det att blicka framåt.
Det blir också spännande att valla in de nya fåren så att de blir vana vid vallhund (=border collie) innan det är dags att stalla in. Vad jag har förstått är leicestertackorna bra mammor vilket också innebär att de försvarar sina lamm, även mot hundar så det gäller att valla in dem ordentligt innan lamningsperioden börjar på våren så att tackorna vet att en vallhund är inte en varg som tänker äta upp deras lamm.
Idag var vi hos en granne och hjälpte honom att flytta får från en hage till en annan. Fåren är inte invallade och därmed inte vana vid border collie som vi använder när vi vallar våra egna får, så det gäller att ta det försiktigt så att fåren inte får panik. Det är värre om man ställer till det i stället för att hjälpa till.
Det var ett ganska stort bete blandat med både skog och naturbete men det gick lugnt och sansat att samla ihop fåren och flytta dem över vägen till nya betet. Det är kul att göra nytta med hundarna, och inte bara här hemma utan även hos andra. Egentligen tyckte jag att vi inte gjorde så mycket men jag får väl tro på grannen när han säger att tidigare har det nästan alltid blivit några lamm eller tackor kvar som de inte har lyckats flytta men nu fick vi med oss allihopa.
Nu är det dags att slänga några kräftburar i dammen och se om det bor några kräftor där eller om de simmade i väg i samband med översvämningarna vi hade här i somras.
Vi insåg det omöjliga både i den arbetsinsats som krävs och med tanke på våra marker och fårstall att det inte är pratiskt möjligt att sanera med framgångsrikt resultat. Alternativet som återstod var att slakta ut hela besättningen och börja om på nytt. Vi fick beskedet om fotröta veckan före midsommar och det har varit en jobbig sommar men sista veckan i augusti skickade vi i alla fall våra sista får och lamm till slakt.
Nu ser vi framemot att få våra nya får i slutet av september. Vi köper ca 60 tackor av rasen leicester och två baggar av samma ras. Förhoppningsvis kommer det att bli fina, vita, lockiga skinn och tanken är att ta tillvara även ullen. Nu gäller det att blicka framåt.
Det blir också spännande att valla in de nya fåren så att de blir vana vid vallhund (=border collie) innan det är dags att stalla in. Vad jag har förstått är leicestertackorna bra mammor vilket också innebär att de försvarar sina lamm, även mot hundar så det gäller att valla in dem ordentligt innan lamningsperioden börjar på våren så att tackorna vet att en vallhund är inte en varg som tänker äta upp deras lamm.
Idag var vi hos en granne och hjälpte honom att flytta får från en hage till en annan. Fåren är inte invallade och därmed inte vana vid border collie som vi använder när vi vallar våra egna får, så det gäller att ta det försiktigt så att fåren inte får panik. Det är värre om man ställer till det i stället för att hjälpa till.
Det var ett ganska stort bete blandat med både skog och naturbete men det gick lugnt och sansat att samla ihop fåren och flytta dem över vägen till nya betet. Det är kul att göra nytta med hundarna, och inte bara här hemma utan även hos andra. Egentligen tyckte jag att vi inte gjorde så mycket men jag får väl tro på grannen när han säger att tidigare har det nästan alltid blivit några lamm eller tackor kvar som de inte har lyckats flytta men nu fick vi med oss allihopa.
Nu är det dags att slänga några kräftburar i dammen och se om det bor några kräftor där eller om de simmade i väg i samband med översvämningarna vi hade här i somras.
Kommentarer
Trackback
