Susanna Ljunggren

Jag har en liten rosa pudel som bor i border collie-kläder. Hon heter Mitzi och är sex år gammal, fin fröken. Hon undviker så gott det går att smutsa ner sig - vill helst inte gå ut om det regnar eller är slaskigt eller blött. Den fina vita pälsen på tassarna och under magen kan ju bli smutsig - vilken katastrof i en prinsessas liv! För jag tror att det är så att egentligen innerst inne, är hon en rosa pudel som har fått fel kläder. Om hon hade en dragkedja på magen och om man öppnade den så skulle hennes riktiga jag komma fram - alltså en fin, liten, ren, rosa pudel som doftar Chanel No 5. För hon är innerst inne en rosa pudel med varje hårstrå på plats och helst lite rosa läppstift på läpparna också.

Det bästa hon vet är manikyr - så fort hon ser klotången lägger hon sig på rygg och vill att jag ska ta hand om hennes klor. Hon riktigt sträcker fram tassen för att jag ska kunna göra hennes tassar fina och klippa klorna till lagom längd - vi har inte börjat med nagellack, ännu.

Mitzi är nog Sveriges första rosa pudel i border collie-kläder, som har lyckats blir godkänd vallhund, och utan att hon själv var medveten om att hon gjorde det. För om hon hade förstått att hon höll på med något arbete så skulle hon aldrig ställt upp. Men hon förstod nog aldrig det och då blev det så att hon hämtade en liten flock får som stod en bit bort, och så föste vi dem lite hit och lite dit, och in i fållan och ut ur fållan, och vips var hon godkänd vallhund. Utan att hon själv var det minsta medveten om det. För, som sagt, om hon hade förstått att det var arbete det var frågan om, då skulle hon inte gjort det.

Mitzi gillar inte får, dels luktar dem och dels kan de vara dumma mot henne. De kan försöka stångas och då måste Mitzi ropa på hjälp så att någon kan komma och hjälpa henne. Därför tycker hon att det är bäst att hålla sig borta från alla slags djur. Därmed gillar hon inte heller att vara i ladugården, det är ju fullt med får där. Fast ibland hon kan göra studiebesök, men då måste hon ha en garanterad flyktväg om hon skulle komma för nära djur. Det händer inte så ofta att hon gör studiebesök, kanske max 4-5 gånger om året. Då är det röda mattan som gäller om vi nu hinner rulla ut den för ibland är det blixtsnabba visiter utan förvarning men vi andra får känna oss hedrade när de väl sker.

För det är på det viset att Mitzi är ingen arbetande hund. Arbete, det har vi de andra hundarna till, anser hon. De andra är ju så tokiga att de tycker att det är så kul att jobba så varför inte unna dem det nöjet och då kan Mitzi bara vara. För det är det prinsessor är bäst på, bara vara, fina, vackra, rosa pudlar med puder på näsan och fin manikyr