Susanna Ljunggren

Igår bestämde jag mig för att åka till ICA-affären och panta alla gamla tomburkar och glas. Anledningen till att det inte hade blivit av tidigare var att i stort sett alla burkar och glas var sådana som man inte fick någon pant för, alltså köpta på Finlands-färjan eller andra flaskor som man inte kan panta. Som en sann miljövän tänkte jag att det är säkert bättre att panta dessa burkar än att slänga de i metallåtervinningen. Så jag bestämde mig för att ta mig besväret att först åka till affären med dessa värdelösa burkar och sedan åka till återvinningen och slänga glasflaskorna där.

Jag hade tre fulla papperskassar med både burkar och flaskor huller om buller och tänkte göra grovsorteringen samtidigt som jag pantar burkarna på ICA. Så for jag till affären och när jag kom dit blinkade burkåtervinningsapparaten med alla möjliga vis åt mig att den inte fungerade just för tillfället. Den vänliga kassörskan meddelade att en  person höll på med apparaten och skulle se till att den fungerar. Då lämnade jag mina kassar med burkar och flaskor utanför apparaten och plockade ihop det jag skulle handla och återkom till apparaten innan det var dags  att betala.

När jag kom tillbaka och skulle stoppa alla mina värdelösa burkar i apparaten var mina papperskassar med burkar och glas borta! Vilken lättnad för mig så slapp jag stå där och stopppa dem i apparaten!  Men det kan inte ha varit så kul för den som hade stulit dem, att bära iväg tre kassar med risken att bli upptäckt och sedan efter allt besvär få kanske högst ett par kronor för arbetet. Det är nästan så att man kan tycka att det är hemskt att bli så grundlurad.

Ett stort tack för hjälpen till den person eller dem som tog mina kassar! Hoppas att de stoppade burkarna i återvinningsapparaten och att glasflaskorna hamnade på en återvinningsstation, och att de som gjorde detta känner att de har gjort en god gärning för miljön i alla fall eftersom det ekonomiska utfallet lär ha blivit minimalt.

Vi hade oturen att få fotröta i vår fårbesättning. Efter diskussioner med några andra som hade drabbats av samma sjukdom kom vi fram till att det var för stort jobb att försöka sanera. Att sanera innebär att fåren måste stå i 10%-ig zinksulfatlösning i 30 minuter varefter de ska torka på ett torrt underlag i en timme. Därefter ska de till ett bete eller fårstall där de inte vistats de senaste 14 dagarna eftersom bakterien som orsakar fotröta kan överleva utanför klöven i 10-14 dagar. Denna procedur ska upprepas tre gånger med 5-7 dagars mellanrum, och det finns inga garantier att alla individer blir av med fotrötan.

Vi insåg det omöjliga både i den arbetsinsats som krävs och med tanke på våra marker och fårstall att det inte är pratiskt möjligt att sanera med framgångsrikt resultat. Alternativet som återstod var att slakta ut hela besättningen och börja om på nytt. Vi fick beskedet om fotröta veckan före midsommar och det har varit en jobbig sommar men sista veckan i augusti skickade vi i alla fall våra sista får och lamm till slakt.

Nu ser vi framemot att få våra nya får i slutet av september. Vi köper ca 60 tackor av rasen leicester och två baggar av samma ras. Förhoppningsvis kommer det att bli fina, vita, lockiga skinn och tanken är att ta tillvara även ullen. Nu gäller det att blicka framåt.

Det blir också spännande att valla in de nya fåren så att de blir vana vid vallhund (=border collie)  innan det är dags att stalla in. Vad jag har förstått är leicestertackorna bra mammor vilket också innebär att de försvarar sina lamm, även mot hundar så det gäller att valla in dem ordentligt innan lamningsperioden börjar på våren så att tackorna vet att en vallhund är inte en varg som tänker äta upp deras lamm.

Idag var vi hos en granne och hjälpte honom att flytta får från en hage till en annan. Fåren är inte invallade och därmed inte vana vid border collie som vi använder när vi vallar våra egna får, så det gäller att ta det försiktigt så att fåren inte får panik. Det är värre om man ställer till det i stället för att hjälpa till.

Det var ett ganska stort bete blandat med både skog och naturbete men det gick lugnt och sansat att samla ihop fåren och flytta dem över vägen till nya betet. Det är kul att göra nytta med hundarna, och inte bara här hemma utan även hos andra. Egentligen tyckte jag att vi inte gjorde så mycket men jag får väl tro på grannen när han säger att tidigare har det nästan alltid blivit några lamm eller tackor kvar som de inte har lyckats flytta men nu fick vi med oss allihopa.

Nu är det dags att slänga några kräftburar i dammen och se om det bor några kräftor där eller om de simmade i väg i samband med översvämningarna vi hade här i somras.

Jag tänkte att det kan vara kul att ha en egen blogg. Ett enkelt sätt att tala om för omvärlden vad jag tycker, tänker och vad som händer i mitt liv och runt omkring.

Ambitionen är givetvis att vara en aktiv bloggare, annars är det inte så intressant. Jag kan tänka mig att det kommer att bli inlägg med mycket varierande innehåll, bl a om framtida möjligheter tack vare IT-utvecklingen, tankar och funderingar om det mesta här i livet, vallhundar och får eftersom de är en stor del av mitt liv, och säkerligen om saker och företeelser som jag tycker om eller inte tycker om.

Vi får se hur det blir, det är alltid roligt att prova på någonting nytt.

Välkommen!