Susanna Ljunggren

Det är så mysigt med får och lamm, säger alla. Och visst är det så, för det mesta, ska väl tilläggas. Igår föddes ett lamm som var väldigt svagt och tackans mjölproduktion kom inte igång direkt så vi fick ge lammet råmjölk (köpt av en granne med kossor) och nu vill inte lammet dia, när mjölkproduktionen väl har kommit igång. Hon bara biter ihop och VILL INTE öppna munnen och dricka ur tackans spene, hon vill bara dricka ur flaska. Dels innehåller tackans mjölk allt ett litet lamm behöver och dels är det mycket jobb att mata ett lamm var 4: timme, så jag hoppas verkligen att det lammet ändrar sig och börjar dia i stället.

En annan tacka fick tvillingar idag och hennes mjölkproduktion har inte heller kommit igång så det är bara att värma råmjölk till hennes två lamm också. Efterbörden har inte släppt så förhoppningsvis kommer mjölken igång när efterbörden släpper. Jag inbillar mig i alla fall att det finns ett samband, eller också har jag läst eller hört det någonstans, vet någon hur det är? Finns det ett samband mellan att efterbörden släpper och mjölkproduktionen kommer igång? Tacksam för svar!

Inte nog med det, tackan som har tvillingarna försvarar sina lamm med livet som insats och vill inte att någon ska komma i närheten. Bara jag försöker kliva över grinden så kommer hon i full rulle och ska stångas! Det är ju tacksamt arbete att försöka hjälpa henne med lammen och få dem att överleva. Det är en väldigt bra egenskap att försvara sin avkomma men INTE MOT MIG!

Det är jättemysigt med får, och jag har dåligt minne och är inte heller långsint så om några veckor eller senast när lamningen är över har jag glömt allt detta och börjar planera för fullt för nästa lamningssäsong.

Den första tackan har lammat nu. Hon lammade den 10 mars och det blev trillingar så vi har tillägsutfodrat lite med mjölkersättning. Lammen är rätt så stora och mår bra.  Det är något speciellt med lamningssäsongen, kul även om det innebär extra jobb! Igår lammade en tacka till som fick tvillingar. Båda tackorna har varit jätteduktiga mammor så det bådar gott. Det är ju första lamningssäsongen med våra leicester-tackor så det är extra spännande men jag tror att Gösta Skogh som vi köpte tackorna av har varit duktig på att välja ut bra livdjur.


Tackan med sina trillingar.



Så här ser de första lammen ut.

Så här ser en högdräktig leicester-tacka ut, snacka om midjemått!

Så här ser en 'normaldräktig' tacka ut, viss skillnad på omfånget!

Vi hade besök av räv eller något annat djur som var ute efter våra ankor och gäss. Zizzi var ute i trädgården och när jag kom ut fanns det bara 8 ankor av 9 där ute. Jag letade efter ankan men hittade inte henne och stängde in de 8 i hönsgården. Efter en liten träningsrunda med Liz såg jag att den nionde ankan stod utanför hönsgården och jag tänkte att det var ju skönt att hon var tillbaka. Sedan såg jag att hon hade blivit biten på bröstet för fjädertäcket var borta. Hon var lite halt men annars var hon igång så det verkar som att det inte har blivit några inre skador i alla fall.

Det bor rävar här i krokarna så det har väl varit ren tur att det inte har hänt något tidigare. De kanske har sina ungar att ta hand om nu, men de får mata ungarna med något annat än våra ankor!!

Både gässen och ankorna har börjat lägga ägg så vi hoppas att det blir små gässlingar och ällingar till sommaren. Förra året ruvade de väldigt intensivt och länge men det blev inga ungar av någon anledning. De verkar vara duktiga ruvare i alla fall så det bådar gott.

Det kanske finns svenska gula ankor och skåne gäss till salu på sommaren, vi har genbanksankor- och gäss. Tanken är att vi ska köpa några löpankor till sommaren. De är lite snabbare än lantrasankorna och därmed bättre att valla på.

Nu har jag tränat bilåkande med Ninja i tre dagar och hon tycker att det är så kul att hoppa in i bilen så jag hinner nästan inte öppna dörren förrän hon smiter in. Hoppas att det ordnar sig genom att åka några bilturer utan att hon blir åksjuk så att hon kan glömma sina traumatiska upplevelser.

Igår tittade jag och hundarna på stängslen och fixade lite så vi är förberedda för tidigt betespåsläpp. Det återstår en hel del jobb, det är inte gjort på en dag.

Många tackor är jättetjocka och ser ut att kunna lamma när som helst men de gör inte det. En del är så tjocka så man kan tro att de kan spricka så snart måste lammningen komma igång.  I år har vi dräkighetsscannat  (ultraljudat) våra tackor så vi vet hur många lamm de får, väldigt praktiskt!

Så här ser det ut från fårens vinkel, tre hundar som har järnkoll på tackorna. Från vänster Ozzy, Liz och Ninja.


Så här ser Ninja ut nu, 5 mån. gammal.

Hon är inte så liten längre och fortfarande är hon väldigt enkel och smidig att ha att göra med. Lätt att säga till när hon hittar på för mycket bus för det händer ju. Jag har provat att släppa henne på fåren en gång, och det såg fint ut. Lugn och sansad med full fokus på fåren. Hon är lite åksjuk så vi tränar bara att hoppa in i bilen och ut ur bilen, och nu tycker hon att det är jättekul. Jag har tränat tre gånger, inte mer ,och det fina med henne är att det mesta faller på plats direkt. Hon hoppar glatt  in i bilen och lägger sig på golvet på passagerarsidan. Där gungar det ju minst så hon får lära sig att åka där. För bara några dagar sedan var hon väldigt noga med att inte ens närma sig bilen för hon tyckte inte om erfarenheterna då hon blev åksjuk och kräktes. Nu kan jag stå bredvid bilen och ropa på henne och hon kommer glatt och hoppar in. Vi har åkt några korta rundor och det går framåt och hon har inte mått illa. Det ordnar sig nog med åksjukan också.


Även krokusar har fått vårkänslor.

Den 23-24 februari var vi i Gynge, Aneby, och tränade vallning med Karin Söderberg som instruktör. På lördagen var det fortsättningskurs. Vi tränade hämt, delning och lite av varje beroende på vilken nivå vi var på, och lärorikt var det som vanligt!

Vi fick även lära oss av Karin att det är väldigt bra med ett vardagsligg!!! Ja, så sa hon. Fast hon menade att det är bra att lära hunden ligg-kommandot i olika vardagssituationer så att det sitter och funkar överallt.

På söndagen var det en kurs i malteserkors och delning och singling, även då Karin som instruktör. Vi var ca 15 deltagare och vi delade upp oss i fyra grupper och tränade varierande både malteser och delning. Det var inte så lätt att få fåren att gå genom maltesern så som regelboken säger, och det var minst lika svårt att hålla reda på sig själv och göra rätt saker och gå rätt. Vi tränade på Katarina Fritjofssons ungtackor och de är ju snälla och välvallade så det mesta funkade nog till slut.

I förrgår var jag hos veterinär med fyra hundar för att vaccinera dem. Hundarna är så otroligt olika och har så olika mentalitet. Ozzy tyckte att han kunde fått flera sprutor, han är så glad i folk och bara någon pratar med honom så är det helt ok. Liz är precis motsatsen, hon vill inte ha med någon att göra utanför den egna flocken. De enda som hon frivilligt har gått fram till under hennes fyra år gamla liv är min systerdotter och fårklipparen. Varför hon satte sig bredvid min systerdotter och lät henne klia under hakan vet inte jag, men att hon satte sig bredvid fårklipparen berodde förmodligen på att han luktade så mycket får så hon trodde att han var ett får. Mitzi är lite mer mittemellan och Ninja var också måttligt förtjust i att träffa veterinären. Men nu har de fått sina sprutor i alla fall.

Det finns inget roligare än att se en valp som har hittat någonting riktigt kul att leka med. Det hade Ninja gjort idag och det var så roligt att se henne när hon från hela hjärtans lust for runt på logen och kastade en grej högt upp i luften, fångade den och upp i luften igen och så fortsatte det. Efter en stund blev jag lite nyfiken på att se vad det var som var så roligt. Det såg ut att vara en sladdrig, liten sak. Jag gick fram och tittade vad det var för något, och till min stora förskräckelse var det en halvt uppäten, död mus!!! Jag vill bara inte tro att det är hon som har ätit upp den delen som var borta. Det bara måste vara katterna som har gjort det. Det kan nämnas att det allra värsta jag vet är möss och råttor. Ormar och spindlar och dylikt är riktigt söta och gulliga men möss och råttor klarar jag bara inte av. Eftersom vi har  två dukiga, riktiga bondkatter är det ytterst sällan jag ser några levande möss, och har faktiskt aldrig sett råttor, varken levande eller döda hos oss.

Efter viss träning har jag i alla fall lärt mig att plocka upp en död mus i en svart bajspåse men det är hemskt att göra det!! Och så äckligt så jag mår nästan illa och känner att det vänder sig i magen bara jag tänker på det.

Det är många som tycker att det låter så idylliskt att bo på landet så det här är den andra sidan av idyllen, lika bra att berätta även om den så slipper stadsborna vara så avundsjuka på oss som får bo mitt i den underbara idyllen.

Häromdagen fick vi fåren klippta. Rocco Zander var här och klippte dem. Han är jättebra med fåren och snabb, men även han såg lite trött ut efter att ha klippt våra 'elefanter'.

Ninja kan nästan lägga sig på kommando, observera 'nästan'! Vi tränar mest hemma på köksgolvet inför publik bestående av fyra andra dräglande border collies, och ibland även min man Lennart men han dreglar inte.

För övrigt är Ninja väldigt bra på att larma om alla slags monster som finns i hennes omgivning. De flesta brukar visa sig bara för henne men ett speciellt monster brukar hon, och även vi, se när hon på kvällen står framför altandörren och tittar ut. Då brukar det titta in ett litet svart monster med små hängöron, lite vitt på näsan och vita framben. Det monstret är inte att leka med för om Ninja skäller så skäller monstret tillbaka!

Annars är Ninja fortfarande lika snäll som hon har varit från början - en snäll liten hund är hon!

Idag har jag verkat klövarna på 15 tackor.  Jag började med 11 ungtackor som inte är så stora, de väger ca 55-60 kg. Det är lite pyssel att sätta ner en tacka eftersom jag inte har tränat upp min teknik tillräckligt bra. Men det var inga större problem med ungtackorna, annat var det med de vuxna. De flesta väger ca 95-100 kg nu, de ska börja lamma om en månad så de har lite extra vikt just nu, och de är stora även i vanliga fall. Mitt självförtroende fick en liten knäck för några veckor sedan när jag skulle prova att sätta ner några av de vuxna tackorna, då fick jag inte ner en enda. Min idag tog jag tag i detta och tog några tackor in i en fålla och satte ner och verkade klövarna på fyra. Vi har 71 st. så det är bara några kvar efter de 15 jag verkade idag. Jag behöver inte gå på gym i alla fall.

Jag får spara krafter så jag tog inte flera idag, men imorgon ska jag fortsätta. Men klippningen får jag överlåta till en professionell klippare än så länge, så Rocco Zander kommer hit och klipper dem. Men det kändes som en stor seger att i alla fall kunna ta klövarna själv. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter så är vi noga med klövarna, och det är en stor fördel att kunna hantera fåren själv med tanker på juver och annat också.

Men det var rätt så jobbigt, jag med mina 163 cm hade gärna haft lite fler centimeter. Tänk om några av de cm jag har på bredden kunde omvandlas till cm på längden! Nu har jag bara mina 163 och det gäller att använda dem på bästa sätt, varenda centimeter kommer till användning. Å andra sidan behöver inte jag böja mig så mycket när jag ska verka klövarna eftersom jag är så kort. Det finns alltid någonting positivt!!

Nu är jag ganska trött. Först är det lite GI-mat och sedan blir det inte mycket mer nytta gjort idag.

GI-mat, ja! Jag försöker gå ner i vikt, igen! Det är nog min största och mest långvariga hobby utöver hundarna och fåren. Det blir intressant att se om jag kan sluta med den hobbyn någon gång.

Eftersom jag har döpt min valp till Ninja tänkte jag googla lite och undersöka närmare vad Ninja betyder. Jag hittade på  Wikipedias hemsida, http://www.sv.wikipedia.org/, nedanstående betydelse:

"Ordet Ninja är japanska och kan bl a översättas till 'dold person' vilket ganska bra sammanfattar ninjans arbetsmetod. En annan översättning är "en person som uthärdar". Ninjan opererade på samma sätt som dagens underrättelsetjänster alt. jägar/elitförband genom att utföra olika underättelsearbeten, spionage, kontraspionage och andra specialuppdrag. De anlitades också som strateger och taktiker av olika stridande fraktioner då ninjan var skolad i krigföring på alla nivåer."

Oj-då, tänkte jag när jag hade läst detta! Min Ninja som är så snäll, men det kanske bor en liten krigare i henne. Vi får se. Det lär visa sig när vi börjar valla - det kanske bor en stor krigare och strateg och taktiker i henne som kan delta i krigföring på alla nivåer. Det får tiden utvisa.



Ninja på väg att klura ut nya strategier.



Ninja har hittat en fin pinne att tugga på.

Jag har en liten rosa pudel som bor i border collie-kläder. Hon heter Mitzi och är sex år gammal, fin fröken. Hon undviker så gott det går att smutsa ner sig - vill helst inte gå ut om det regnar eller är slaskigt eller blött. Den fina vita pälsen på tassarna och under magen kan ju bli smutsig - vilken katastrof i en prinsessas liv! För jag tror att det är så att egentligen innerst inne, är hon en rosa pudel som har fått fel kläder. Om hon hade en dragkedja på magen och om man öppnade den så skulle hennes riktiga jag komma fram - alltså en fin, liten, ren, rosa pudel som doftar Chanel No 5. För hon är innerst inne en rosa pudel med varje hårstrå på plats och helst lite rosa läppstift på läpparna också.

Det bästa hon vet är manikyr - så fort hon ser klotången lägger hon sig på rygg och vill att jag ska ta hand om hennes klor. Hon riktigt sträcker fram tassen för att jag ska kunna göra hennes tassar fina och klippa klorna till lagom längd - vi har inte börjat med nagellack, ännu.

Mitzi är nog Sveriges första rosa pudel i border collie-kläder, som har lyckats blir godkänd vallhund, och utan att hon själv var medveten om att hon gjorde det. För om hon hade förstått att hon höll på med något arbete så skulle hon aldrig ställt upp. Men hon förstod nog aldrig det och då blev det så att hon hämtade en liten flock får som stod en bit bort, och så föste vi dem lite hit och lite dit, och in i fållan och ut ur fållan, och vips var hon godkänd vallhund. Utan att hon själv var det minsta medveten om det. För, som sagt, om hon hade förstått att det var arbete det var frågan om, då skulle hon inte gjort det.

Mitzi gillar inte får, dels luktar dem och dels kan de vara dumma mot henne. De kan försöka stångas och då måste Mitzi ropa på hjälp så att någon kan komma och hjälpa henne. Därför tycker hon att det är bäst att hålla sig borta från alla slags djur. Därmed gillar hon inte heller att vara i ladugården, det är ju fullt med får där. Fast ibland hon kan göra studiebesök, men då måste hon ha en garanterad flyktväg om hon skulle komma för nära djur. Det händer inte så ofta att hon gör studiebesök, kanske max 4-5 gånger om året. Då är det röda mattan som gäller om vi nu hinner rulla ut den för ibland är det blixtsnabba visiter utan förvarning men vi andra får känna oss hedrade när de väl sker.

Vi förberedde oss inför den stora stormen. Vi har varit med om både Gudrun och Per som inte ställde till det för just oss så mycket mer än att vi fick vara utan ström i ett antal dygn. Det innebär i och för sig extra arbete eftersom vi har och har haft mellan 70-100 tackor som ska ha vatten, och när strömmen bryts får vi bära det från ån till ladugården, ca 50 m enkelresa så man behöver inte gå på gym den dagen. Vi går inte på gym några andra dagar heller men om vi nu hade gjort det så hade vi garanterat inte gjort det just de dagarna vi har strömavbrott.

Annars var jag väldigt förutseende och tappade åtta hinkar vatten till fåren i fall det blir strömavbrott, och två hinkar vatten till oss själva i köket, så det finns vatten till kaffe och the.

I skymningen började jag fundera på om det skulle bli någon storm senare eller lugna ner sig. Det såg inte ut som att det skulle bli värre i alla fall.

Den gamla, stora eken såg ut att stå stadigt och inte brydde sig så mycket om vädret.

Himlen var klar och månen såg ut så här. Det blir ingen storm.

Tidigare på dagen tränade vi med hundarna, de som är träningsbara, Liz, Zissi och Ozzy. Det är kul att se Ozzy in action. Lennart har nog gjort helt rätt som har låtit honom mogna innan han har startat träningen. Jag tror att Ozzy kommer att bli jättebra och kommer att komma till stor användning här hemma med fåren i många sammanhang.

Ninja är fortfarande en liten baby, och Mitzi anser nog att hon har gjort sitt i vallsammanhang, vallning är inte hennes största passion och kommer aldrig att vara heller.

Så här stämningsfullt har det sett ut hela december och fram till helgen då det var dags att plocka ner ljusstakar och annat som påminner om julen. Trots att det inte har varit så mycket snö har det ändå varit en fin jul och nyår.

Vi får ta ner adventsljusstaken även i mjölkrummet där katterna Kajsa och Sluggo bor. Kajsa är en söt liten fröken och Sluggo är en 'riktig' karl med ölmage eller rättare sagt, kattmatsmage har han. Han jagar inte så mycket möss för han är nog lite för lat och tjock för det.

Nu har alla tikarna löpt i stort sett färdigt också så det är mycket lugnare även på den fronten. Ninja, som är ca 3,5 månad nu, får spelet med jämna mellanrum och springer runt som en tok runt köksön och köksbordet och ibland gör hon en liten avstickare till badrummet och runt och runt och runt igen. Man blir snurrig i huvudet för mindre!

Jag ser verkligen framemot att träna inför kommande tävlingssäsong, i år har jag inte legat på latsidan alls under vintern utan hållit igång hela tiden. Kanske mest beroende på att det inte är någon snö vilket gör det möjligt att träna som vanligt.

Nu löper alla tre tikarna. Det är väldigt praktiskt att de gör det samtidigt för då är det liksom överstökat för den här gången. De är helt opåverkade och har inga bekymmer om det, men det finns en som är desto mer påverkad och bekymrad. Det är vår hane Ozzy. Han har inte ens tid att äta, så bekymrad är han. Det har nog aldrig inträffat i hans ett år och 10 månader långa liv att han skulle hoppat över en måltid på eget initiativ. Och han låter hela tiden, 24 timmar om dygnet. Ibland känns det som om han låter 25 timmar om dygnet för så mycket låter han. Han låter som en pipleksak som har hakat upp sig och piper kontinuerligt. Jag känner mig också som en papegoja som hakat upp sig och upprepar oavbrutet 'Ozzy, TYST!' med ca tre minuters mellanrum. De orden upprepar jag omedvetet hela tiden, snart kanske till och med i sömnen.

När vi var i ladugården imorse och utfodrade fåren försökte Ozzy till och med para sig med Sluggo. Sluggo är en katt. En hankatt. Han uppskattade inte Ozzys försök. Så här håller det på i ett par dagar och sedan är det över tills det är dags nästa gång. Sluggo tycker också att det är bra att det inte håller på så länge. Sluggo är kastrerad och tycker att om han nu ska vara det så varför inte.....

Ninja som är drygt tre månader nu är så otroligt lätt att ha att göra med och snäll och bra, och har lagom fart och är lekfull och helt enkelt är så bra på alla sätt så det känns nästan så det inte är bra! 'När börjar h-et?' för så här bra kan det inte vara. Hon har till exempel varit i stort sett rumsren från den dagen hon kom hit. Nu tycker jag att det här med rumsrenhet är det minska problemet med valpar för de blir rumsrena förr eller senare men det är ju ingen nackdel om det bara funkar. En av våra tikar blev rumsren först när hon var ett år gammal så det är lite skillnad. Hon tyckte inte att det var några problem med och göra ifrån sig i ena rummet och äta och bo i det andra.

Ninja är nog också den första valp jag någonsin har haft som jag inte ens har haft en tanke på att bli förbannad på. Det finns liksom ingen anledning att bli förbannad på henne. Det kan hända att hon hämtar exempelvis fönsterskrapan som ligger i badrummet och springer in i köket med den och går och lägger sig. Men det är inga problem med att gå fram och ta den ifrån henne, hon släpper den direkt och jag säger 'Tack!' och det är inget mer med det. De flesta andra valpar kommer på efter några gånger när man är på väg till dem att nu kommer matte och ska ta den här grejen från mig så det är bäst att springa iväg innan matte hinner ifatt. Men inte Ninja, hon gör inte så.

Nu kom jag att tänka på att hon kanske inte är så smart eftersom hon inte har fattat det. Oj-då! Tänk om det är så! Det är ju inte bra! Nej, hon har fattat så mycket annat så hon är nog rätt så smart och lättlärd. Hon lärde sig på bara ett par dagar vad hon heter också. Eller, det kanske är så att uppfödaren Mosse lär valparna vad de heter innan de levereras, och så tror jag att min valp har lärt sig vad hon heter på ett par dagar efter att hon kom hit.

Nu blir jag lite förvirrad och ska inte skriva mer den här gången!

Vår vallgrupp bestående av fyra tackor blandades av misstag med 46 dräktiga tackor idag. Det kanske var någon mening med det hela eftersom vi var hos Jörgen i söndags och fick lära oss sortering!

Det vara bara att sätta igång och försöka klura ut hur man på smartaste sätt kan skilja av de fyra från de 46 dräktiga. Observera att det handlar om att försöka hitta det smartaste sättet, och det som kräver minst fysisk kraft. De flesta av tackorna väger uppåt 100 kg så det är ingen mening att försöka fånga en tacka i flykten. Jag med mina 163 cm har inte en chans, även om jag är försedd med lite extra massa. Förresten, jag fick brev från viktväktarna idag, om deras nya viktminskningsprogram. Åker de runt och smygtittar på folk? Hur vet de att det gick åt skogen förra gången också? Det var väl den 16 gången i ordningen. För det är väl inte av omtänksamhet de skickar sina erbjudanden till folk. Det var ett litet sidospår....

Nu gällde det att lägga upp rätt taktik. Fåren var inne i ladugården och utrymmet där fåren går är ca 18 m långt. Jag bestämde mig för att inte använda hund, det är vi inte mogna för, varken hon eller jag. Jag föste in fåren i ena änden av ladugården och släppte förbi mig några av de tackorna som inte ingick i vallgruppen. Sedan var det 'bara' att släppa förbi de andra som inte ingick i vallgruppen, en efter en, 46 stycken. Det var lite trixigt eftersom jag var tvungen att kolla på deras öronmärken först så att rätt tacka fick gå över. Vi har inte haft fåren så länge och de är inte så tama eller vana vid oss så det gällde att komma tillräckligt nära för att kunna läsa av siffrorna utan att skrämma dem .

Jag lyckades faktiskt med sorteringen vid första försöket och var mycket förvånad själv. Det var säkert mest nybörjartur. Men det var väldigt spännande när det var sex stycken tackor kvar och jag visste att om fel tacka går förbi så är det bara att göra om hela övningen. Jag har ju tre dagar kvar av min ledighet så jag hade hela 72 timmar på mig att sortera om jag skulle misslyckas första gången så det var väl inte hela världen men det är kul om det går vägen direkt.

Det blir alltid lite annorlunda när man ställs inför ett skarpt läge, man skärper sig lite extra då. Det är lite synd att ledigheten snart är slut men jag kommer säkert att sortera flera gånger inne i ladugården på kvällstid. Det var väldigt lärorikt. Det går ju att sortera i stigande nummerordning, eller fallande, eller man kan sortera de jämna och udda var för sig, eller också kan man sortera i en nummerserie ordning som de alltid brukar ha på olika intelligenstester. Ja, det går att hitta på mycket i vintermörkret innan tävlingssäsongen börjar!

Idag var vi hos Madde och Jörgen Olsson i Kisa och hälsade på och tränade vallning. Tyvärr glömde vi ta kort för vi var så upptagna med annat. Det är alltid lika trevligt att träffa dem, och 'barnen' som nästan inte är några barn längre kunde vi konstatera på hemvägen. Det  är tur att vi själva inte ändras något med tiden, eller hur?!

Jörgen har hand om ett 20-tal Texel-tackor hos en granne och vi vallade på dem. Jörgen har inte haft hand om tackorna så länge så de var inte så vana vid hund och att bli vallade men de var rätt så snälla ändå.  Fast det är klart att de visste var de bodde så det fanns en hel del dragningar men det är bara bra. Det är ju jättebra att få möjlighet att träna på svårigheter, det är ju dem som ställer till det på tävlingar, och även på hemmaplan, men på hemmaplan är svårigheterna mer förutsägbara.

Det var väldigt givande träning och jag, som tränade med Liz, fick många tankeställare och idéer. Framförallt är det lärorikt att se en erfaren fårbonde att agera med sin hund.  Att se Jörgen att jobba med både hunden och fåren är alltid ett nöje, det sker inte utifrån ett regelverk utan allt sker utifrån en praktisk synvinkel som i alla fall för mig är lätt att glömma bort.

Jörgen visade också hur han jobbar med delning, singling och sortering, och där fick jag också många tankar genom att titta hur han jobbar med fåren och hundarna. Jörgen hade med sig både Belle och Hill, båda erfarna och duktiga men väldigt olika i sitt sätt att jobba. Jag provade på delning själv också men det återstår en hel del att träna på, kom jag fram till!

Och inte nog med att det var trevligt och lärorikt, det var också jättefint väder i Kisa och solen var framme. Det är vi ju inte bortskämda just nu. Jag läste i någon tidning att vi hade haft fem soltimmar i december. Det ska vi komma ihåg när vi sitter i skuggan i juli och tycker att det är varmt och soligt! Förresten, nu är det bara ett halvår kvar till midsommar.

Egentligen är det inte så tokigt i alla fall med mulna vinterdagar även om det inte hade gjort något att få se solen lite då och då.  Det blir fina bilder med 'vinterstämning' även om det inte finns någon snö. Det kanske är så att vi får vänja oss vid snöfria vintrar med några plusgrader, men det får framtiden visa. Allt har sina för- och nackdelar, mindre vedåtgång och mer lera i köket.

Några av våra leicester-får i träningshagen.

Träningsgruppen är ganska lättfotad, än så länge i alla fall. Annars verkar våra leicester i stor grupp (70 tackor) vara ganska tröga. Vi har ju haft dessa får bara i ca 3 månader så det tar lite tid att forma dem. De verkar inte alls vara speciellt sociala och nyfikna men det har  sina fördelar också. Det första gotlandsfåren gjorde var att springa runt hela hagen och se om det fanns den minsta öppning där man kunde rymma. Och inte var det p g a de inte hade att äta utan av ren nyfikenhet. Så fördelen är att leicester verkar nöja sig med det som finns innanför stängslet.


Valpen Ninja, snart tre månader, växer så det knakar. Den här bilden är ca en vecka gammal och man ser verkligen hur hon utvecklas vecka för vecka. Det blir mycket spännande att se hur hon blir vallningsmässigt. Annars i vardagen är hon otroligt lätt att ha att göra med, hittar på lite bus då och då men det hör ju till. 











Liz vallar.
Jag försöker hålla igång med träningen även under vintern för att inte kunskaperna ska rosta helt och hållet. Det blir träning ute i hagen bara på helger eftersom jag jobbar heltid utanför hemmet på veckorna ,och nu när jag är ledig runt jul och nyår tränar vi varje dag. På veckorna när det är kolsvart ute tränar jag lite närarbete bland fåren inne i lagården. Dels tror jag att det är bra att hålla igång hunden regelbundet och jag vill vänja våra nya tackor vid hund i närarbete. Det underlättar enormt mycket att ex. kunna använda hunden bakom fåren i hanteringsrännan. De flesta av våra leicester-tackor väger ca 85-95 kg så det går inte att hantera dem med handkraft.  Det är bättre att använda knoppen än kroppen när man ska hantera dem, och hitta smarta sätt för sortering, avmaskning, vägning etc. Med en bra hund och en våg samt sorteringsgrind kommer man långt och kan göra det mesta utan att behöva anstränga sig speciellt.

Idag har Liz och jag tränat malteserkors, det är inte helt lätt men vi får kämpa på lite mer. Vi kan få fåren att gå genom korset och när vi lyckas med det så blir jag så glad så jag vet inte vart jag ska ta vägen så ännu har vi inte lyckats göra hela momentet.

... och växer, och allting fungerar jättebra fortfarande. Hon tycker att det är väldigt spännande att få följa med till fåren och vara med när vi utfodrar dem. 

Idag tränade jag lite vallning med Liz, tänkte att det är lika bra att damma av lite eftersom vi ska åka och träna i Kisa-trakten på söndagen. Vi har börjat träna malteserkors lite smått, det verkar lite knepigt men det löser sig väl på något sätt.

Snart kommer jag att lägga ut nya bilder på Ninja och de andra hundarna och fåren på bloggen.