Idyllen på landet
I förrgår var jag hos veterinär med fyra hundar för att vaccinera dem. Hundarna är så otroligt olika och har så olika mentalitet. Ozzy tyckte att han kunde fått flera sprutor, han är så glad i folk och bara någon pratar med honom så är det helt ok. Liz är precis motsatsen, hon vill inte ha med någon att göra utanför den egna flocken. De enda som hon frivilligt har gått fram till under hennes fyra år gamla liv är min systerdotter och fårklipparen. Varför hon satte sig bredvid min systerdotter och lät henne klia under hakan vet inte jag, men att hon satte sig bredvid fårklipparen berodde förmodligen på att han luktade så mycket får så hon trodde att han var ett får. Mitzi är lite mer mittemellan och Ninja var också måttligt förtjust i att träffa veterinären. Men nu har de fått sina sprutor i alla fall.
Det finns inget roligare än att se en valp som har hittat någonting riktigt kul att leka med. Det hade Ninja gjort idag och det var så roligt att se henne när hon från hela hjärtans lust for runt på logen och kastade en grej högt upp i luften, fångade den och upp i luften igen och så fortsatte det. Efter en stund blev jag lite nyfiken på att se vad det var som var så roligt. Det såg ut att vara en sladdrig, liten sak. Jag gick fram och tittade vad det var för något, och till min stora förskräckelse var det en halvt uppäten, död mus!!! Jag vill bara inte tro att det är hon som har ätit upp den delen som var borta. Det bara måste vara katterna som har gjort det. Det kan nämnas att det allra värsta jag vet är möss och råttor. Ormar och spindlar och dylikt är riktigt söta och gulliga men möss och råttor klarar jag bara inte av. Eftersom vi har två dukiga, riktiga bondkatter är det ytterst sällan jag ser några levande möss, och har faktiskt aldrig sett råttor, varken levande eller döda hos oss.
Efter viss träning har jag i alla fall lärt mig att plocka upp en död mus i en svart bajspåse men det är hemskt att göra det!! Och så äckligt så jag mår nästan illa och känner att det vänder sig i magen bara jag tänker på det.
Det är många som tycker att det låter så idylliskt att bo på landet så det här är den andra sidan av idyllen, lika bra att berätta även om den så slipper stadsborna vara så avundsjuka på oss som får bo mitt i den underbara idyllen.
