Födelsedagskalas - syntymäpäiväjuhlat

Här kommer lite finska nyheter från Mors födelsedagskalas - hon fyllde 80 år i februari.

Tässä vähän kuvia Sirkan syntymäpäiväkekkereiltä.



Sirkka on tuvan ison uunin lämmityksessä niin että saa laitettua ruokaa porukalle joka on tulossa. Siinä sitä laitettiin hirvipaistit ja lämmitettiin porkkana- ja lanttulaatikot.




Talonemäntä ja syntymäpäiväsankari kurkki illalla uunin takaa ja tarkasteli miten se ruoanlaitto sujuu.



Tässä syntymäpäiväsankari odottaa ruoan valmistumista.





Viimeinkin ruoka pöydässä ja sitä voi alkaa ottamaan, ja Sirkka aloittaa. Asko hakee lisää ruokaa ettei kesken lopu.


Siinä on sorttia vaikka sun minkälaista. Jukan savustama lahna kävi kaupaksi.


Riikka ja Mikko ruokaa ottamassa.


Arja ruokaa ottamassa.

Pääkokki Asko miettii että puuttuuko pöydästä mitä.


Arja ja Sirpa syömässä.


Jukka antoi hirvenlihaa josta tehtiin paistia ja mureketta ja Jukalta tuli myös jänispaistin tarvikkeet.


Jari syömässä pöydän antimia.

Mikollekin ruoka maistuu.


Tommy odottaa vuoroaan 'ruokajonoon'.

Keittiöapulainen Nanna on ottamassa ruokaa.


Päivänsankari kakkua ottamassa ja Arja katsoo taustalla.


Sannan tekemä täytekakku kävi kaupaksi, oli tosi hyvää.  Tässä Riikka ottamassa ja Kai katsoo takana.


Nuori pari kakkujonossa.


Riikka ja Arja kakunsyönnissä.


Tävling i fårvallning i dag

Vi var i Breviksnäs i Gryt utanför Valdemarsvik och tävlade i fårvallning idag. Det vi hade tränat på gick bra och det vi inte hade tränat så mycket på gick inget vidare - alltså väldigt logiskt! Men att man ska behöva lära sig den hårda vägen, och varje gång!


Vi, eller rättare sagt jag, för det är ju jag som bestämmer vad min hund och jag tränar, vi tar det från början, alltså hade jag fått för mig att vi skulle träna mycket på det som är helt nytt i den klass vi tävlar i, och det är att dela en grupp får och det hade vi tränat och det gick inte så jättebra men ganska hyfsat. Det kändes i alla fall att vi hade ett visst samspel när vi gjorde det. Och sedan hade vi ju tränat på hämt, alltså att hämta fåren och jag kom på när jag stod där på tävlingsplatsen och vid startpinnen att det var ju fantastiskt med framdrivningsgrindar för då var det ju mycket lättare att hålla en en rak linje från upptaget och till mig, så bra det kan bli med nya regler! Det är mycket  man hinner fundera på när man tävlar.

Så kom vi till den hemska fösningen som gick zick-zack och hit och dit, och helt plötsligt fick jag för mig att så här kan vi ju inte göra utan nu får jag skärpa mig, för hunden kan ju inte göra det för hon gör ju bara som hon blir tillsagd, tyvärr. Det var lite sent att komma på det då men det får jag ha i åtanke till nästa gång. Sedan fick vi full pott på drivningen men det är ju inte så svårt, och fick en poängs avdrag på infållningen så det var ju också bra. Och som sagt fullföljde vi delningen ganska bra tyckte jag men jag fick sex poäng av tio, och har ingen aning varför jag fick de avdrag jag fick. Lite trist att domaren inte gav några kommentarer, det var ju ändå en av de första tävlingarna med delning som gick i år. Men det får jag ta reda på på något annat sätt.

Nu sitter vi hemma vid köksbordet, är ganska nöjda med dagens gärning, och ska snart ge några lamm det sista kvällsmålet, det är en tacka som har fått  juverinflammation och lammen behöver lite extra näring.

Igår fick vi så många lamm  så all planering med lamningsboxar och allt gick åt skogen, men det är sådant vi som har djur får leva med ibland. Imorgon blir det en fullständig ommöblering i fårhuset. Jag tror att vi gör oftare ommöblering i fårhuset än i människohuset, vi orkar nog inte göra ommöbleringar överallt och då gäller det att prioritera, fårens bästa går först!

Hoppas att alla har haft en bra påsk, vi har fått många lamm så det har inte blivit något påskfirande direkt men det kan vi ta ett annat år eller vid ett annat tillfälle!

Det är så mysigt med får och lamm!

Det är så mysigt med får och lamm, säger alla. Och visst är det så, för det mesta, ska väl tilläggas. Igår föddes ett lamm som var väldigt svagt och tackans mjölproduktion kom inte igång direkt så vi fick ge lammet råmjölk (köpt av en granne med kossor) och nu vill inte lammet dia, när mjölkproduktionen väl har kommit igång. Hon bara biter ihop och VILL INTE öppna munnen och dricka ur tackans spene, hon vill bara dricka ur flaska. Dels innehåller tackans mjölk allt ett litet lamm behöver och dels är det mycket jobb att mata ett lamm var 4: timme, så jag hoppas verkligen att det lammet ändrar sig och börjar dia i stället.


En annan tacka fick tvillingar idag och hennes mjölkproduktion har inte heller kommit igång så det är bara att värma råmjölk till hennes två lamm också. Efterbörden har inte släppt så förhoppningsvis kommer mjölken igång när efterbörden släpper. Jag inbillar mig i alla fall att det finns ett samband, eller också har jag läst eller hört det någonstans, vet någon hur det är? Finns det ett samband mellan att efterbörden släpper och mjölkproduktionen kommer igång? Tacksam för svar!



Lammet vill dia men det kommer ingen mjölk!

Inte nog med det, tackan som har tvillingarna försvarar sina lamm med livet som insats och vill inte att någon ska komma i närheten. Bara jag försöker kliva över grinden så kommer hon i full rulle och ska stångas! Det är ju tacksamt arbete att försöka hjälpa henne med lammen och få dem att överleva. Det är en väldigt bra egenskap att försvara sin avkomma men INTE MOT MIG!


Det är jättemysigt med får, och jag har dåligt minne och är inte heller långsint så om några veckor eller senast när lamningen är över har jag glömt allt detta och börjar planera för fullt för nästa lamningssäsong.


De första lammen har kommit nu!

Den första tackan har lammat nu. Hon lammade den 10 mars och det blev trillingar så vi har tillägsutfodrat lite med mjölkersättning. Lammen är rätt så stora och mår bra.  Det är något speciellt med lamningssäsongen, kul även om det innebär extra jobb! Igår lammade en tacka till som fick tvillingar. Båda tackorna har varit jätteduktiga mammor så det bådar gott. Det är ju första lamningssäsongen med våra leicester-tackor så det är extra spännande men jag tror att Gösta Skogh som vi köpte tackorna av har varit duktig på att välja ut bra livdjur.


Tackan med sina trillingar.



Så här ser de första lammen ut.






Så här ser en högdräktig leicester-tacka ut, snacka om midjemått!





Så här ser en 'normaldräktig' tacka ut, viss skillnad på omfånget!



 


Ovälkommet besök!

Vi hade besök av räv eller något annat djur som var ute efter våra ankor och gäss. Zizzi var ute i trädgården och när jag kom ut fanns det bara 8 ankor av 9 där ute. Jag letade efter ankan men hittade inte henne och stängde in de 8 i hönsgården. Efter en liten träningsrunda med Liz såg jag att den nionde ankan stod utanför hönsgården och jag tänkte att det var ju skönt att hon var tillbaka. Sedan såg jag att hon hade blivit biten på bröstet för fjädertäcket var borta. Hon var lite halt men annars var hon igång så det verkar som att det inte har blivit några inre skador i alla fall.


Det bor rävar här i krokarna så det har väl varit ren tur att det inte har hänt något tidigare. De kanske har sina ungar att ta hand om nu, men de får mata ungarna med något annat än våra ankor!!


Både gässen och ankorna har börjat lägga ägg så vi hoppas att det blir små gässlingar och ällingar till sommaren. Förra året ruvade de väldigt intensivt och länge men det blev inga ungar av någon anledning. De verkar vara duktiga ruvare i alla fall så det bådar gott.


Det kanske finns svenska gula ankor och skåne gäss till salu på sommaren, vi har genbanksankor- och gäss. Tanken är att vi ska köpa några löpankor till sommaren. De är lite snabbare än lantrasankorna och därmed bättre att valla på.


Nu har jag tränat bilåkande med Ninja i tre dagar och hon tycker att det är så kul att hoppa in i bilen så jag hinner nästan inte öppna dörren förrän hon smiter in. Hoppas att det ordnar sig genom att åka några bilturer utan att hon blir åksjuk så att hon kan glömma sina traumatiska upplevelser.


I väntan på lamningen

Igår tittade jag och hundarna på stängslen och fixade lite så vi är förberedda för tidigt betespåsläpp. Det återstår en hel del jobb, det är inte gjort på en dag.




En högdräktig leicestertacka.

Många tackor är jättetjocka och ser ut att kunna lamma när som helst men de gör inte det. En del är så tjocka så man kan tro att de kan spricka så snart måste lammningen komma igång.  I år har vi dräkighetsscannat  (ultraljudat) våra tackor så vi vet hur många lamm de får, väldigt praktiskt!

Så här ser det ut från fårens vinkel, tre hundar som har järnkoll på tackorna. Från vänster Ozzy, Liz och Ninja.


Så här ser Ninja ut nu, 5 mån. gammal.

Hon är inte så liten längre och fortfarande är hon väldigt enkel och smidig att ha att göra med. Lätt att säga till när hon hittar på för mycket bus för det händer ju. Jag har provat att släppa henne på fåren en gång, och det såg fint ut. Lugn och sansad med full fokus på fåren. Hon är lite åksjuk så vi tränar bara att hoppa in i bilen och ut ur bilen, och nu tycker hon att det är jättekul. Jag har tränat tre gånger, inte mer ,och det fina med henne är att det mesta faller på plats direkt. Hon hoppar glatt  in i bilen och lägger sig på golvet på passagerarsidan. Där gungar det ju minst så hon får lära sig att åka där. För bara några dagar sedan var hon väldigt noga med att inte ens närma sig bilen för hon tyckte inte om erfarenheterna då hon blev åksjuk och kräktes. Nu kan jag stå bredvid bilen och ropa på henne och hon kommer glatt och hoppar in. Vi har åkt några korta rundor och det går framåt och hon har inte mått illa. Det ordnar sig nog med åksjukan också.


Även krokusar har fått vårkänslor.


Birgittas pensionskaffe efter 40 år i Landstingets tjänst

Birgitta Fransson, en av mina medarbetere, hade sin sista arbetsdag på Landstinget i Östergötland den 29 februari. Birgitta gick i pension och vi tackade av henne på US i Blå Salen. Det kom drygt 80 medarbetare till avtackningen. Birgitta har jobbat på landstinget i 40 år, och det märktes tydligt att Birgitta har fått många vänner  under alla år som hon har jobbat.

Det var många skratt , det är det alltid i Birgittas omgivning, men jag undrar om det inte fälldes några tårar också.



Birgitta håller på att öppna en del av de presenter hon fick.


Personaldirektör Agneta Westerdahl kom för att tacka av Birgitta.


Anita Gustafsson, affärsområdeschef HR på Resurscentrum och  en mycket god vän till Birgitta, gav en bok om Nalle Puh och hans kloka tankar.


Anita Gustafsson och Robert Ring, chef för Resurscentum, undrar hur det ska gå nu när Birgitta slutar...


...men då kom Robert på att vi har ju anställt Kicki Särnqvist så det löser sig i alla fall...


... och dessutom har vi hela det här gänget. Birgitta till vänster, Ing-Britt Johansson, Eva Lago, Carin Palmqvist, Barbro Wessel och Britt-Marie Ols som jobbar med Palett så det ordnar sig.


Kökspersonalen, Ing-Britt Johansson, Anita Gustafsson  och Eva Andersson som ordnade kaffe och tårta.


Anette Forsling som har tagit hand om anmälningar och fixat med det andra praktiska.


Det kom folk i en enda ström.


Katarina Svenhammar och Britt-Marie Ols detaljstuderar.


Carin Palmqvist pratar med Eva Lago, och Katrin Norlin står i bakgrunden och undrar om kaffet räcker.


Annika Karlsson ser nöjd ut.


Gamla kollegor från labmedicin kom för att tacka av.

Ännu flera som kom!

Erika Härnman och Christine Eriksson tyckte att det var gott med kaffe och tårta.


Barbro Wessel och Ing-Britt Johansson.


Birgitta, Anna Skogsfors-Jacobsson, Christine Eriksson och Erika Härnman.


Här får Birgitta en stor kram av Erika Härnman.


Görgen Sävhammar från Acando önskar Birgitta lycka till!


Birgitta i samspråk med några från Hjärtcentrum. Birgitta fick en skål med små hjärtan från Hjärtcentrum, vad annars!


Det kom många från Rekonstruktionscentrum till pensionskaffet.


Katarina Thörn från Hjärtcentrum till vänster.

Lamm- och fårskinn till salu!

Vi har grå, svarta, vita och bruna lamm- och fårskinn till salu! Gå in på hemsidan http://www.krissebygard.se/ och titta under menyn Värmlandsfår och gotlandsfår så får du se hur en del av skinnen ser ut.

De kostar från 1 000 kr upp till 1 800 kr beronde på storlek och klipplängd.

Ring 0144-200 22 eller Lennart på 0706-799 556 eller Susanna på 0703-14 66 22 om du är intresserad!


Så här ser några av skinnen ut!


Vallträning i Gynge

Den 23-24 februari var vi i Gynge, Aneby, och tränade vallning med Karin Söderberg som instruktör. På lördagen var det fortsättningskurs. Vi tränade hämt, delning och lite av varje beroende på vilken nivå vi var på, och lärorikt var det som vanligt!


Vi fick även lära oss av Karin att det är väldigt bra med ett vardagsligg!!! Ja, så sa hon. Fast hon menade att det är bra att lära hunden ligg-kommandot i olika vardagssituationer så att det sitter och funkar överallt.



Karin Söderberg instruerar.

På söndagen var det en kurs i malteserkors och delning och singling, även då Karin som instruktör. Vi var ca 15 deltagare och vi delade upp oss i fyra grupper och tränade varierande både malteser och delning. Det var inte så lätt att få fåren att gå genom maltesern så som regelboken säger, och det var minst lika svårt att hålla reda på sig själv och göra rätt saker och gå rätt. Vi tränade på Katarina Fritjofssons ungtackor och de är ju snälla och välvallade så det mesta funkade nog till slut.


Personligen lärde jag mig mycket om delning genom att titta på andra som gjorde det på ett väldigt bra sätt. Det var bl a genom att studera hur Birger Svensson gjorde en delning som poletten trillade ner. Där såg jag igen hur viktigt det är att inte bara träna hemma själv.

RSS 2.0