Kennelläger med Memorix-kennel
Förra helgen var jag på kennelläger med två finska kompisar. De kom hem till oss på torsdagkväll, på fredagen åkte vi till Blekinge och hade en jättetrevlig kväll där i sällskap av många schäfermänniskor - det var kennelläger med Memorix-kennel. Min kompis Taina köpte en valp där för två år sedan så hon och Irma var här för att träna och se hur de andra valparna hade utvecklats och hur de andra hundarna från kenneln ser ut.
Taina tränade både spår, sök och lydnad och jag följde med som sällskapsdam och ibland tolkade jag lite. Det var kul att se många schäfrar med mycket arbetskapacitet.
Här sitter Irma och Taina och vilar i sökrutan. Det var fantastisk natur i Olofström.
Det här är inte ett vansinnesutbrott utan Taina försöker jaga iväg mygg för de var det gott om!
Tainas Otsi fick leka med Jörgen och Gunillas två tikar men de var lite dumma mot honom så han tyckte att det var lika bra att gå och lägga sig i bilen. Jag hade med mig Mitzi och hon var inte heller så snäll mot honom man tyckte att det var ok att vara i bilen för Mitzi fick ligga på andra sidan av gallret på behörigt avstånd. Otsi fick nog ingen bra bild av svenska flickor.
Vi har blivit med en kviga till!!
'Vår' kviga innan hon fick sällskap. Det blev lite mer livat när den nya anlände.
Det var ett enda trixande med den nya kvigan som kom gåendes på vägen. Det fanns alla möjligheter för henne att både hoppa in i olika fårhagar eller fortsätta vägen åt fel håll men på något sätt lyckades vi ställa upp lite grindar i all hast och Lennart sprang runt med sin hund, i en fin päronformad båge, och drev kvigan fram till logen där vår kviga går. Jag försökte parera från sidan så att kvigan inte skulle springa in i trädgården och kanske försvinna åt helt fel håll. Till slut hade vi vår kviga i hagen och den nya kvigan på utsidan av stängslet och då får man lite snabbt försöka lista ut hur man ska få in den nya kvigan in i hagen utan att den första kvigan rusar ut.
Det var en spännande övning för oss som aldrig har hållit på med nöt förut, och vi lyckades nästan. Det var så nära, så nära..... men kvigan blev lite stressad och drog. Men hundarna, Zissi och Liz, gjorde en god insats för att försöka stoppa henne med tanke på att de aldrig har vallat nöt, knappt sett nötter någon gång.
Det är väl så här man ska göra, försätta sig i en skarp situation utan att att ha tränat någon gång!!??
Men kvigan kom tillbaka efter en liten stund och då hade även kvigornas riktiga ägare kommit och efter lite mer trixande lyckades vi tre och två hundar få in kviga nr 2 in i hagen utan att kviga nr 1 rusade ut. Vi kände oss riktigt nöjda och hoppas att de är kvar på morgonen.
Så här ser 'vår' kviga ut.
Vi har blivit med kviga!!
Vi har blivit med kviga, men bara tillfälligt. Vår granne köpte 15 kvigor som anlände förra veckan i hans nygjorda hage. Kvigorna var i hagen ca 5 minuter och sedan var alla 15 borta. Först gick en genom stängslet och sedan följde fyra till och till sist resten åt ett annat håll. De sprang till skogs så att säga. Men i fredagskväll när jag stod i köket tyckte jag att jag såg något konstigt genom köksfönstret och det var en av kvigorna som gick in i hönsgården och ut igen. Dörren dit var öppen så hon ville väl undersöka vad som fanns där inne. Sedan fortsatte hon och gick in i en inhängnad vi har bakom logen. Det var bara att stänga grinden så fort det bara gick, och sedan dess har hon gått där.
Hon är väldigt lugn och fin, och vill gärna hålla sig i närheten av tackorna som går på logen. Hon kommer fram och äter kraftfoder ur hink så hon är väldigt tam redan nu. Igår såg Lennart en av de andra som är ute på språng och lyckades följa kvigan en bra bit men sedan bestämde hon sig för att stanna kvar i friheten och sprang till skogs igen.
Förhoppningsvis går det att få tag på kvigorna på något sätt, och 'vår' kviga blir säkert också glad över att få lite sällskap. 
Bild på en annan kviga, inte 'vår'. Men jag ska fota 'vår' också.
Så här idylliskt ser det ut när jag går ut tidigt på morgonen för att prata med kvigan och kolla om någon av ungtackorna har lammat. Det ser fint ut med dimman som stigen från dammen.
Valpen Ninja är lika snäll som hon har varit hela tiden. Otroligt lätt på alla sätt. Men det är väl resultat av ovanligt bra uppfostran.... hon är hemma på dagarna med Lennart så jag får väl tacka honom. Jag har släppt henne på får ett par gånger och det ser bra ut men jag vill inte börja träna för tidigt. Men Ninja trodde nog att ett monster hade flyttat in hos oss när hon fick syn på kvigan första gången. Fast hon verkar se spöken och monster lite överallt.
Vallhundsuppvisning
En publikbild från första uppvisningen.
Några från publiken och uppvisningshundarna Zissi och Liz. Det var ett antal besökande med hemvist i Holland som passade på att se svenska vallhundar i arbete.
Det var blandat med fårägare och andra får- och hundintresserade i publiken. Vi visade upp även våra skinn som är till salu.
Vi hade ställt upp en bana och hade en grupp på nio tackor som vi vallade. Liz gjorde ett hämt på ca 200 m. Därefter delade vi av fyra tackor från gruppen och tog med oss dem in i en fålla. Sedan föste vi fåren i en triangel för att illustrera hur man kan flytta djuren på ett ganska enkelt sätt utan att själv behöva röra sig speciellt mycket - tänk om man kunde lära hunden att stänga grinden efter sig också! Men det är klart att det skadar väl inte om man får ta några steg själv också.
