Susanna Ljunggren

Vi har blivit med kviga, men bara tillfälligt. Vår granne köpte 15 kvigor som anlände förra veckan i hans nygjorda hage. Kvigorna var i hagen ca 5 minuter och sedan var alla 15 borta. Först gick en genom stängslet och sedan följde fyra till och till sist resten åt ett annat håll. De sprang till skogs så att säga. Men i fredagskväll när jag stod i köket tyckte jag att jag såg något konstigt genom köksfönstret och det var en av kvigorna som gick in i hönsgården och ut igen. Dörren dit var öppen så hon ville väl undersöka vad som fanns där inne. Sedan fortsatte hon och gick in i en inhängnad vi har bakom logen. Det var bara att stänga grinden så fort det bara gick, och sedan dess har hon gått där.

Hon är väldigt lugn och fin, och vill gärna hålla sig i närheten av tackorna som går på logen. Hon kommer fram och äter kraftfoder ur hink så hon är väldigt tam redan nu. Igår såg Lennart en av de andra som är ute på språng och lyckades följa kvigan en bra bit men sedan bestämde hon sig för att stanna kvar i friheten och sprang till skogs igen.

Förhoppningsvis går det att få tag på kvigorna på något sätt, och 'vår' kviga blir säkert också glad över att få lite sällskap.


Bild på en annan kviga, inte 'vår'. Men jag ska fota 'vår' också.


Så här idylliskt ser det ut när jag går ut tidigt på morgonen för att prata med kvigan och kolla om någon av ungtackorna har lammat. Det ser fint ut med dimman som stigen från dammen.

Valpen Ninja är lika snäll som hon har varit hela tiden. Otroligt lätt på alla sätt. Men det är väl resultat av ovanligt bra uppfostran.... hon är hemma på dagarna med Lennart så jag får väl tacka honom. Jag har släppt henne på får ett par gånger och det  ser bra ut men jag vill inte börja träna för tidigt.  Men Ninja trodde nog att ett monster hade flyttat in hos oss när hon fick syn på kvigan första gången. Fast hon verkar se spöken och monster lite överallt.