Susanna Ljunggren

Idag hade vi gruppmöte hemma hos mig. Vi hade lite möte först och sedan gick vi runt och tittade på tackor med lamm, ankor och gäss.

Därefter hade vi en tävling i fårvallning - det måste man bara ha om man kommer till Krisseby. Vi använde en grupp på 12 tackor som skulle fösas en bit på ca 30 meter och sedan fållas in i en ganska stor fålla. Jag delade in gruppen i två lag. Mikael, Barbro och Jenny fick vara med i ena laget och Britt-Marie, Malin, Magnus och Anna D i det andra. Det var lite ojämnt i grupperna eftersom den ena hade bara tre deltagare men jag tänkte att Barbro som gammal fårägare och Mikael med viss erfarenhet av djur har viss fördel av det så det fick bli så. Jag var rättvis, stenhård och mutbar domare.

Jag visade först med hjälp av hunden Liz hur fåren ska flyttas och fållas in, och sedan var det bara att köra igång.


Malin motar fåren från ena sidan och Britt-Marie lockar med havre - domaren var mutbar men det var inte lika lätt med fåren.


Här är hela laget i aktion, Malin, Britt-Marie, Magnus och Anna.

Laget med fyra deltagare började och det gick riktigt bra att fösa fåren men det blev värre när de skulle fållas in, fåren var inte alls sugna på att gå in i en fålla men det kan bli så ibland.


Det blev ungefär så för det andra laget också. Lagen var så jämna för övrigt så det blev oavgjort och fåren var lite trötta så vi hade inget utslagsmoment och det fick förbli oavgjort. Men det var mycket bra kämpat av båda lagen!


Jenny, Barbro, Mikael och fåren - fåren var inte så samarbetsvilliga först men med lite hjälp av hunden Zissi gick det bättre.



Barbro, Mikael och Jenny såg glada ut efter en god insats.

Vi slutade med fika på verandan och lite eftersnack. Vi hade också sällskap av miljoner med flugor och alla våra fem hundar.

Det var en mycket trevlig eftermiddag, och ett jättestort tack att Ni ville komma!

Nu har 'våra kvigor' flyttat till den hage där de egentligen skulle gått från början. Deras 13 kompisar är fortfarande på rymmen fast 10 av dem går i en inhängnad så att det går nog bra att flytta hem dem sedan. De har dock sällskap av 7 andra kvigor och en tjur som flyttade hit för någon vecka sedan.



Nu har kvigorna fått sällskap av 7 andra kvigor och en tjur.

Hoppas att vi kan försöka valla in djuren så att det är lättare att få hem dem i fall de får för sig att ge sig på nya äventyr. Det var trevligt att få göra bekantskap med nötdjur - de här verkar vara väldigt lungna och sansade, i alla fall så länge de håller sig innanför stängslet.

Vi hade besök från Bäckalyckan i veckan. Bäckalyckan är en förskola med kristen profilering och är föreningsdriven av Svenska Alliansmissionen i Ödeshög, vilka står som huvudman. Här kan du läsa mer om Bäckalyckan, http://www.alliansohog.se/backalyckan/backalyckan.php .

Bäckalyckan är en mycket populär förskola där många föräldrar vill ha sina barn - ett jättebra betyg för personalen och givetvis bra PR för Boet!

Vi hade uppvisning av ankvallning och barnen fick klappa några lamm samt provköra vår gamla traktor, en oväntad attraktion som vi inte alls hade tänkt på. Det finns flera bilder från besöket på vår hemsida http://www.krissebygard.se/ under menyn Galleri.

Vi har tre gäss, en hane och två honor. Vi köpte dem för 1,5 år sedan och visste inte så mycket om gäss och deras beteende då. Det visade sig att ena honan och hanen har bildat par och har säkert gift sig också, och gjort allt för att markera att de är ett par och är väldigt tighta i sitt förhållande vilket gör att den ena honan är ganska mycket ensam och går ofta för sig själv. Den ensamma honan blir väldigt utsatt för bl a rävar och hon uppskattar säkert att få lite sällskap tänkte vi.

Våra tre gäss.

Honorna har lagt ägg och ruvat och ruvat så förhoppningen var att det skulle bli ungar men naturen ville inte det. Det är nämligen svårt att köpa vuxna gäss till en befintlig flock så det enda som återstår är att ungarna föds in i den befintliga flocken och så skulle den ensamma honan fått sällskap men det blev inte så.

Eftersom våra gåshonor hade ruvat i ca 6 veckor och det inte blev några gässlingar så då får man hjälpa dem lite. I torsdagskväll åkte Mitzi och jag till Markaryd för att hämta några nyfödda gässlingar. Man kan ta några nyfödda gässlingar och stoppa dem under en ruvande hona och med lite tur så tror honan att det är hennes ungar som har kläckts och tar hand om dem som om de vore hennes egna.

Jag chansade på att åka 52 mil t o r och hämta fem nykläckta gässlingar som våra gåshonor och hanen förhoppningsvis skulle acceptera och ta till sig i familjen.

Mizti och jag åkte till Knäred som ligger mellan Markaryd och Laholm och fick träffa Kurt och Inger Persson, som hade ett antal gässlingar och även andra intressanta djur, bla lantrasnöt och både blå och gula svenska ankor. Det var en av de varmaste dagarna men vägen dit var ju inga problem med AC i bilen, det var svalt och skönt. Men annat var det när vi skulle åka hem. De små gässlingarna tål inget drag eller kyla så att ha ACn på var inte att tänka på. Inte ens fläkten vågade jag ha på. Och för att vara på den riktigt säkra sidan skruvade jag upp värmen så att om något skulle blåsa från fläkten så var det varm luft - och det gjorde det också! Det var varmt i bilen på hemvägen. Jag stannade två gånger för att se att gässlingarna levde - och det gjorde dem.

Vi var åter hemma ca 22.45, svettiga och varma, och det viktigaste av allt, gässlingarna vid liv efter den 27 mil långa resan.

Nu väntade det spännande ögonblicket då jag skulle ta två av ungarna och stoppa dem under ena honan och hoppas att hon tar hand om dem. När jag gick in i gåsbåset ställde de sig i ena hörnet och undrade säkert vad jag gjorde i deras bås mitt i natten. Jag la in gässlingarna i redet där äggen de hade ruvat låg och blundade och hoppades på att det bästa skulle ske!

Jag såg två alternativ som skulle kunna ske, antingen tar de hand om ungarna och allt går bra, eller också mosar dem ungarna till oigenkännliga dunbollar. Gäss kan vara ganska burdusa och tydliga i sitt beteende om de är på det humöret. Som tur var hände det första alternativet, ena honan gick fram till de pipande ungarna direkt och la sig på dem och tog hand om dem som om de var hennes egna ungar. Då tog jag dem tre resterande gässlingarna och gick in och skulle lägga dem också där men då hade båda honorna och hanen bestämt sig att försvara de två första gässlingarna så det var inte bara att gå in i båset och lägga gässlingarna där utan jag fick nästan slänga dem till gässen - jösses vad de försvarade de två första gässlingarna direkt! Det är en väldigt bra egenskap att de försvarar så det är inget att säga om det men de kunde väl varit lite lugnare mot mig men icke!

Jag var uppe ett par timmar till för att se vad som hände med gässlingarna. Allt såg ut att gå väldigt bra så ca 00.45 gick jag och la mig.

Även nästa dag såg allt bra ut och nu har vi haft dem här i 1,5 dygn och alla fem är vid liv och verkar vara pigga och må bra så vi får hoppas att det går bra även i fortsättningen. Gåshonorna verkar hjälpas åt att ta hand om ungarna, jag vet inte om det är så att  den ena har hand om vissa och den andra om några andra men båda två har ungar under sig, och hanen är engagerad i allra högsta grad. Jag återkommer med bilder på våra vuxna gäss och gässlingarna men just nu vill jag inte störa deras familjefrid genom att gå in och fotografera.

Kurt och Inger Persson har flera gässlingar till salu om någon har blivit intresserad efter att ha läst detta. Våra gäss är väldigt tama och snälla men försvarar sina ungar vilket är exakt vad de ska göra. Överhuvudtaget var det en mycket positiv överraskning att göra bekantskap med gäss när vi skaffade de första - det är intelligenta och lättlärda djur som man har glädje av under lång tid. De kan bli uppåt 20-30 år gamla om de inte slaktas eller dör i förtid av andra anledningar.

Du kan ringa till Kurt och Inger på 0430-510 60 om du vill köpa gässlingar.